jueves, 1 de diciembre de 2016

Reflektioner om humanisten och kommunisten Fidel

Fidel Castro talar i Köpenhamn 1995. FOTO: DICK EMANUELSSON


Reflektioner om humanisten och kommunisten Fidel
Av Dick Emanuelsson*

TEGCUCIGALPA / 2016-12-01 / Nedanstående rader är skrivna av Olga Morales, en före detta argentinsk grafiker som arbetade i flera år på Norrskensflamman i Spånga. Hon återvände till Buenos Aires efter exilen i Sverige och har där fortsatt att slåss för de principer som hennes mördade man och hon själv stod och står för, bland dem som Fidel, den kubanska revolutionens förgrundsgestalt, förfäktade.

I dag, när den politiska högern och pseudointellektuella och liberal vänster attackerar eller bara kniper käft, kan Olgas nedanstående reflektioner över vad Fidel och Revolutionen åstadkom i Kuba och omvärlden vara värda att reflektera över.

Till de journalister som först tittar vem de har i ryggen för att senare författa sina alster, som de nästan regelmässigt inleder med att först registrera vad Vita Huset och andra politiska personligheter i USA säger i frågan Fidel, kan Olgas reflektioner vara mycket mer värda. Som reporter känns det bara pinsamt och trist att konstatera ovanstående. För är det något som den ”sociale kommunikatören” ska dra fram är just det unika i ett tema, som i fallet vad Fidel Castros politiska, sociala och politiska arv innebär. Men kollegorna ”read-writar” mest vad Husbonden ”Over there” tycker.

Den sista frågan varje läsare bör ställa sig efter att ha läst Olgas rader är: ”Är det möjligt att ett ofritt folk kan åstadkomma ovanstående”?

* Reporter i Latinamerika

Kubanska ögonläkare i Honduras opererar fattiga honduraner som inte har de 3000 dollarna per öga som det kostar att bli opererad på den privata ögonkliniken Santa Lucia. Kubanerna har sedan 2007 opererat mer än 100.000 honduraner, GRATIS, i "Mision Milagro", UPPDRAG MIRAKEL! Det är detta humanistiska och solidariska arv som kommunisten Fidel Castro efterlämnar sig. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.


Fidel Castro

Av Olga Morales

  • Inte vem som helst störtar en diktatur med 20 män i ryggen och samtidigt utmanar USA-imperiet.
  • Inte vem som helst gör slut på analfabetismen på ett år.
  • Inte vem som helst reducerar spädbarnsdödlighet från 42 % till 4 %.
  • Inte vem som helst utbildar 130.000 läkare, vilket garanterar en läkare för varje 130 personer, den högsta andelen läkare per capita i världen.
  • Inte vem som helst skapar den största medicinska högskolan i världen, där 1500 utländska läkare utexamineras per år och där sammanlagt 25.000 läkare från 84 länder har utexaminerats.
  • Inte vem som helst sänder mer än 30.000 läkare att arbeta i mer än 68 länder runt om i världen, totalt cirka 600.000 uppdrag.
  • Inte vem som helst lyckas vara det enda latinamerikanska landet där inte ett enda barn lider av undernäring.
  • Inte vem som helst lyckas vara det enda latinamerikanska landet utan narkotikaproblem.
  • Inte alla länder uppnår 100 % av elevers skolnäravo. 
  • Inte vem som helst kan resa runt i sitt land utan att se ett enda barn sova på gatan.
     
  • Inte vilket land som helst lyckas att vara det enda landet i världen som uppfyller ekologisk hållbarhet.
  • Inte i vilket land som helst uppnår dess befolkning en vid födseln förväntad livslängd till 79 år. 
  • Inte vilket land som helst klarar att framställa vacciner mot cancer. 
  • Inte vilket land som helst lyckas vara det enda land som stoppar överföring av HIV från modern till barnet. 
  • Inte något latinamerikanskt land har vunnit så många OS-medaljer. 
  • Inte vem som helst överlever fler än 600 mordförsök och elva USA-presidenter som försökt störta honom. 
  • Inte vilket land som helst överlever 50 år av blockad och ekonomiskt krig. 
  • Inte alla når 90 år med en så framträdande plats i världshistorien. 
  • Älskad av miljoner. Missförstådd av ett antal andra.
  • Vad ingen kan göra är att ignorera det.
      Vila i frid, Fidel Castro! 





domingo, 27 de noviembre de 2016

Diego Maradona begråter Fidels bortgång

Diego Maradona och Fidel Castro vid ett av de första mötena mellan de två. En djup vänskap uppstod och Maradona, född och uppvuxen i en så kallad "Villa de Miseria", ett bostadsområde i extrem fattigdom, väcktes politiskt av Fidel och den kubanska revolutionen "som har gett mig så mycket", sa Maradona vid beskedet om att Fidel hade avlidit.


Diego Maradona begråter Fidels bortgång

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-11-27 / Diego Maradona grät när han fick beskedet om att Kubas revolutionshjälte Fidel Castro Ruz hade avlidit sent på fredagskvällen. För Maradona var Fidel ”den störste och en andra far”, som den argentinska fotbollslegenden själv uttrycker det.

– De ringde upp mig från Buenos Aires och sa att den störste, utan jämförelse, hade lämnat oss. Det var som en chock. En fruktansvärd dag. Jag grät ohejdat för han var som en andra far, sa Maradona till journalisterna i Kroatiens huvudstad Zagreb där han befinner sig just nu.

”Det kubanska folket som gav mig så mycket”

Maradona uppgav till reportrarna att han på måndag flyger till Havanna.

– Jag vill göra Raul (Castro) och hans söner och döttrar sällskap, och det kubanska folket som gav mig så mycket. Och ta farväl av Fidel, min vän. De ska kremera honom. Jag vill säga och ge honom all min tacksamhet som jag har, av hela mitt liv, sa en rörd Maradona.

Fotbollsstjärnan hade en nära vänskap med Fidel som han till och med har tatuerad på en av sina vader. På en överarm har han Che tatuerad.

Drogrehabiliterad i Kuba

– Han (Fidel) pratade oerhört mycket med mig om drogerna och talade om rehabiliteringen och jag visst kunde återhämta mig.

Deras vänskap inleddes redan på 1980-talet men Maradona är Fidel tacksam för hans agerande för att internera fotbollslegenden på en kubansk klinik år 2000 för att övervinna sitt narkotikaberoende.

– Jag levde fyra år i Kuba och Fidel ringde mig ibland 2 på natten för att prata politik och sport. Det är ett av de vackraste minnena jag har med Fidel.

– Jag träffade honom för sista gången för tre år sedan och han tog emot mig med orden: ”Har du kommit för att ta avsked”? och det förvånade mig. Det var som om han hade skjutit en ”Del Potro” (före detta argentinsk tennisstjärna) i bröstkorgen och det fick mig att brista ut i gråt.

De sista orden Fidel sa till Maradona var:

”Du finns i mitt hjärta. Och när jag varje dag tänder ett ljus för min mor tänker jag också på dig. Vi ses när du kommer tillbaka till Kuba”, sa Fidel till Diego Maradona för tre år sedan.

Muhammed Ali vill inte ge Fidel en snabb rak vänster under sitt besök i Havanna för ett tiotal år sedan. Fidel var själv en skaplig basebollspelare och dök ofta upp när viktiga matcher i den kubanska ligan spelades. Eller så spelade han själv, till allas förtjusning.,


Idrottsgiganten Kuba

Många internationell kända idrottsmän har under åren uttryckt sin beundran för Fidel. Muhammed Ali besökte Kuba och de bägge utbytte livliga idéer om idrottens betydelse för att fostra och utveckla ungdomen mentalt, socialt och kulturellt. På det området har Kuba, tack vare Revolutionens satsningar, nått enorma framgångar och är världsledande i flera sportgrenar varav boxning, baseboll och friidrott är de främsta.

Den kubanske revolutionsledarens kremerade kvarlevor kommer att gå i procession under fyra dagar tills den når Santiago de Cuba, längst ner i sydöstra Kuba där han kommer att begravas på kyrkogården Santa Ifigenia den 4 december.





¡¡Aquí se termina el luto compañeros, sigue latiendo la Revolución!!

Ninguno pudo con Cuba y Fidel.


¡¡Aquí se termina el luto compañeros, sigue latiendo la Revolución!!

Nechi Dorado, Argenpress

Hemos ido subiendo a Argenpress Argenpress en este “especial” dedicado a nuestro Comandante Fidel Castro en el día de su paso a  la inmortalidad, algunas de las voces del pueblo.

Voces de los compañeros internacionalistas que han comprendido el legado que ha dejado al mundo un hombre de una talla incalculable. Hubo muchas voces más, muchas lágrimas, mucho dolor, mucha bronca, mucho orgullo por haber tenido la suerte de nacer en pleno auge de su gesta maravillosa.
Se habló y se hablará de un hombre que dedicó su vida a despertar conciencias, un hombre al que han “matado” montones de veces pero que hasta de la mentira fue capaz de salir victorioso.

Festejaron más de uno su verdadera muerte, agitando banderas en el norte que también los desprecia  aunque no se den cuenta, y fue tanta la imbecilidad vista, tanta la estupidez, que no fueron capaces de entender que no lo mató la muerte programada sino el peso de los años.

Podemos asegurar aún en medio del dolor desgarrador que nos produjo su partida irreversible –a medias- que Fidel queda en el alma de los pobres del mundo.

Que queda impreso en los ojos de los niños marginados, de los viejos abandonados, de los estudiantes, de los obreros, campesinos, amas de casa, intelectuales.
Fidel es la historia de un continente considerado el patio trasero de los gringos, ¡pero vaya qué paradoja!, no han podido con Cuba por lo tanto, no han podido con Fidel.

A partir de ahora, compañeros, NADA DE LUTO, mucho de ROJO REVOLUCION, creo que es el mejor homenaje que podemos hacerle quienes fuimos testigos de su hazaña. Hagamos una cadena con las lágrimas que llegue hasta las vísceras donde se aloja el cáncer del mundo: el Imperio genocida.

VIVA EL CAMARADA COMANDANTE FIDEL CASTRO RUZ

VIVA LA REVOLUCION CUBANA

VIVA EL PUEBLO CUBANO

sábado, 26 de noviembre de 2016

Fidel visade att ”Varje autentisk Revolution förmår försvara sig”!



Fidel visade att ”Varje autentisk Revolution förmår försvara sig”!

Av Dick Emanuelsson

“Vi tror att denna kontinent i sitt sköte har en varelse som heter REVOLUTION, som är på väg, och obevekligt, genom biologisk, social och lagstiftning om historien, måste födas. Och den kommer att födas i en eller annan form. Förlossningen kan bli institutionell, på ett sjukhus eller i ett hus. Framstående läkare eller barnmorskan är de som kommer att ta barnet i sina händer. Men oavsett vem, blir det förlossning”.

TEGUCIGALPA / 2016-11-26 / Orden är Fidels och han uttalade de till den chilenske journalisten Augusto Olivares under Fidels 1971 i Chile. Olivares stred ända till slutet med president Salvador Allende i Monedapalatset den 11 september 1973, dagen då general Pinochet genomförde den militära statskuppen för att störta vänsterregeringen Allende. Den USA-stödda statskuppen inledde 17 år av terror.

På bilden talar Fidel i Köpenhamn, Danmark, 1995, under ett solidaritetsmöte där även Nelson Mandela skulle framträda men på grund av hälsoproblem avstod. Fidel talade oavbrutet under två timmar om Kubas och folkens kamp i världen mot den så kallade civiliserade och industrialiserade världens utplundring av folk och länder, om Kubas kamp för rätten att bygga sin egen folkmakt utan pekpinnar från de självutnämnda ”demokraterna” i USA, EU, och dess politiska patetiska massmedier.

Kriminell blockad

Trots den mest kriminella blockad som skulle ha störtat vilken ”normal demokrati” som helst, har den kubanska revolutionen visat inte bara styrka att slå tillbaka väpnade interventioner och ekonomiska blockader, utan även gett världen ett bevis på Lenins och Che Guevaras ord om att ”Varje autentisk Revolution för år försvara sig”!

Och det är inte bara fraser utan reell verklighet, trots DN:s och CNN:s intervjuer med jublande före detta Batistaanhängare (diktatorn som störtades 1 januari 1959 i Kuba) i Miami som i sitt irrationella hat inte begriper den kubanska verkligheten.

Kuba bästa landet i Latinamerika att födas i för flickor

Som den senaste rapporten från Rädda Barnen som talar om att Kuba är det bästa landet i Latinamerika att födas i om man är flicka. I världsmåttstock hamnar de kubanska flickorna eller dess stat på 34:e plats, enligt Rädda Barnens utredning ”Till den sista Flickan”. Japan kommer snäppet efter, på 35:e plats. Uruguay, tidigare betraktat som ”Latinamerikas Schweiz” kommer på 77:e plats av listan på 144 länder som toppas av Sverige, Norge och Finland.

Uppgiften kan vara intressant för alla feminister inom vänsterpartiet som är medlemmar i ett parti där partiledaren kallar Kuba för en ”politisk diktatur” och som anser att USA:s demokrati är att föredra framför Venezuelas och än mer Kubas folkmakt.

Det paradoxala är att dessa två nämnda länder är de enda på den amerikanska kontinenten (förmodligen även i världen) där presidenten kan avsättas efter halva mandatperioden. Jämför detta med DN:s ”demokratiska föredöme” USA där Hillary Clinton fick två miljoner röster mer än Donald Trump men där den senare blev president.

Lägre barnadödlighet än USA

Att det lilla landet i Karibien uppvisar en lägre barna- och mödradödlighet än världsmakten USA är ett annat bevis på Revolutionens erövringar. Dessa kan aldrig genomföras med ett ofritt folk. Här i Honduras talar de fattiga med beundran i rösten om den kubanske läkaren eller sjuksköterskan. Den kubanska hälsovårdsbrigaden, som anlände efter orkanen Mitch i november 1998, ger hundratusentals honduraner den rätt som den honduranska staten inte är kapabel att ge sina medborgare, rätten till hälsovård.

Närmare 100.000 fattiga honduraner, inbegripet denne journalist, har fått sina ögon opererade mot starr helt gratis av kubanska ögonläkare i ”Mision Milagro”, Uppdrag Mirakel, en operation och ett mirakel som på den colombianskägda ögonkliniken Santa Lucia här i Tegucigalpa kostar 3.000 dollar, PER ÖGA. De fattiga blir blinda. I hela Latinamerika är det 650.000 som varje år förlorar sin syn på ett öga. De kubanska ögonläkarna reducerar den dramatiska statistik varje år.

Segrade i ”Idéernas Slag”

Medan en liten av hat besatt grupp i Miami nu jublar, kommer miljoner kubaner att följa Revolutionens obestridlige ledare till den sista vilan.

Och medan ingen kommer att minnas de grånade kontrarevolutionärerna i Miami kommer Fidel för alltid vara inskriven i de latinamerikanska och världens folk historia som den man som inte bara talade om ”Idéernas Slag” utan även praktiserade dem under oerhörda svåra förhållanden men som segrade.







¡HASTA LA VICTORIA SIEMPRE, COMANDANTE!


domingo, 16 de agosto de 2015

Cuba-EE.UU.: “Hay que ver que uso hará EEUU de su tienda habanera”


14 de agosto, 2015, Día histórico; La reapertura después 54 años sin relaciones diplomáticas.




Cuba-EE.UU.: “Hay que ver que uso hará EEUU de su tienda habanera”

Por Dick Emanuelsson, ANNCOL
 
Entrevista con Jean-Guy Allard sobre las nuevas relaciones diplomáticas Cuba-EE.UU.

TEGUCIGALPA / LA HABANA / 2015-08-16 / Como un día histórico ha sido caracterizado la reapertura de las relaciones diplomáticas entre Cuba-EEUU. El viernes pasado, el 14 de agosto 2015, el secretario de estado, John Kerry, declaró abierta la embajada estadounidense en La Habana.

Jean-Guy Allard.
ANNCOL ha hablado con Jean-Guy Allard, canadiense y un veterano en el periodismo. Fue editor y periodista durante casi 30 años en Le Journal de Montréal y Le Journal de Québec, relata Wikipedia. Desde el 2000 está acreditado en La Habana y es uno de los mejores referentes para otros colegas cuando fuentes se trata sobre la isla. Ha escrito varios libros sobre la guerra psicológica y cómo los medios corporativos y diferentes ong´s juegan el papel al servicio del Imperio.

¿Qué lectura haces sobre la declaración y el discurso de Kerry en La Habana en donde dijo: “Ni enemigos, ni rivales; vecinos”?

– Yo ni me pregunto si dice la verdad. Kerry, que sea en La Habana o en otras partes del mundo, da su show. Y es ciertamente un buen showman. Al canciller cubano, lo llama Bruno, como si fuera su partner de golf. Pero detrás de estas relaciones públicas, hay la estrategia norteamericana para América Latina. Y en esta partida de ajedrez ¿qué otra cosa puede buscar Kerry a parte de los intereses del imperio? ¿No se refirió a América Latina como “nuestro patio trasero” hace unos meses? “Ni enemigos, ni rivales; vecinos”, muy bien. ¿Normalización? Excelente. Pero ahora urge levantar el bloqueo y terminar con más de medio siglo de malos tratos a los cubanos. Come se dice en La Habana: deja la bobería y ponte pa'eso.

¿Qué distingue la actual situación con la nueva con relaciones diplomáticas (a parte asuntos consulares, etcétera) si se mantiene el bloqueo?

– Pienso yo que lo bueno para Cuba es que la maquinaria de desinformación de EEUU tuvo que “lavar” la imagen de Cuba. Siempre me recordó cómo pasó lo mismo con Raúl, que lo que les ocurrió a Mao y Yasser Arafat, que pasaron de diabólicos a simpáticos de un día por el otro. Cuando al imperio le convino. Cuba es ahora un país decente y al día siguiente los países europeos, confirmando su
servilismo execrable, volaban hacia La Habana a presentar sus respetos. Ya en eso Cuba ganó. Hay que ver que uso hará EEUU de su tienda habanera. Hasta ahora la presencia norteamericana en La Habana significó espionaje, infiltración, captación, penetración... a ver si la nueva diplomacia USA se civilizará. Como debe ser entre “vecinos”. Pero mirando a las demás embajadas norteamericana en los países progresistas de América Latina, uno se pregunta. ¿Que será el nuevo “look” de la actividad subversiva de EEUU en La Habana? Porque no renunciarán a la injerencia, la afinarán.

Fidel expresó el día ante de su llegada a la isla John Kerry, que Estados Unidos “se adeuda a Cuba las indemnizaciones equivalentes a daños, que ascienden a cuantiosos millones de dólares”. ¿Los cubanos han planteado el tema en las negociaciones ante del establecimiento de las relaciones diplomáticas? ¿Cuáles son las posibilidades reales que se cambie la mayoría en el congreso norteamericano a favor de un levantamiento del bloqueo?

– Fidel metió el dedo en tremenda llaga. Cuando los norteamericanos reclaman compensación por las nacionalizaciones. El canciller cubano sí se refirió al tema. Fidel tal vez quiso subrayar el peso de este tema por debatir. No se puede martirizar un pueblo durante cinco décadas sin pagar por los daños. Y los daños son enormes. 



Algunos comentarios han dicho que con la embajada abierta en La Habana, la oposición liderada por Yoani Sánchez o Las Damas en Blanco tendrá más espacio de maniobra contra el gobierno cubano. Kerry también, en su discurso, hablaba de “transformaciones democráticas” en Cuba. ¿Cómo interpreta tú este escenario y cuál es la base social que los mencionados grupos tienen en Cuba?

– En Cuba, los disidentes, tan famosos y promocionados por la prensa a fuera, son menos que transparentes. ¿Yoani Sánchez? ¿Quién será? Mejor hablar de Mickey Mouse. O de Shakira. Las Damas De Blanco se han dado mucho más visibilidad. El habanero está acostumbrado a sus marchas a las cuales nadie se suma. Toda la disidencia en Cuba está - o era - orientada hacia el mercado exterior. El que da “donaciones”. El canciller cubano replicó a la referencia de Kerry en materia de democracia que la de Washington pertenecía a las corporaciones mientras existe en Cuba un sistema electoral que nace a nivel de los barrios. Con los Clinton y los Bush de candidatos por 2016, Kerry pudiera buscarse otro tema de discordia.



¿Qué pasará ahora en Miami?

– Ya se ve la confusión en el zoológico del anticastrismo. Ni se saben de qué forma reciclarse. Mejor se dediquen a otra causa. Esta industria que generó millones durante décadas, que hizo la fortuna de cientos de miameros, ya no da. Miami de ciudad CIA, pasó a capital del narco y ahora se dice que es la Meca del porno. La Miami gusanera se inició con los gánsteres de Batista y se desarrolló con el dinero de la Compañía. En gran parte es una colonia de oportunistas. Y la “lucha” contra Cuba ya no da. La Ros-Lehtinen es vieja, es tiempo que se jubile. La esperan en Israel. Los Díaz-Balart y sus semejantes encontrarán su futuro en Colombia donde les sobran los “buenos” contactos. Miami tendrá, tarde o temprano, que reorientarse hacia los negocios con Cuba. Los sanos que se impondrán en la nueva relación “entre vecinos”.

lunes, 27 de abril de 2015

Reportajes CUBA: Luz verde para pequeños capitalistas y Zona Económica Especial ¿fortalece el socialismo?

El moderno puerto de contenedores de Mariel, una pesadilla para el puerto privado de Miami. Foto: ZEDM.




Reportajes CUBA: Luz verde para pequeños capitalistas y Zona Económica Especial ¿fortalece el socialismo?

POR DICK EMANUELSSON


HABANA / 2015-04-27 / Recientemente el periodista Dick Emanuelsson visitó la isla y tomó el pulso sobre la perspectiva y las posibilidades de fortalecer la economía cubana.

En estos reportajes regresa al restaurante “La Moneda Cubana”. Lo visitó la primera vez en octubre del 2011, solo seis meses después del histórico 6º extraordinario congreso del Partido Comunista de Cuba en abril 2011 en donde los delegados afirmaron la Nueva Política Económica del país. Dice el dueño de “La Moneda Cubana”, que durante estos tres años ha quintuplicado el volumen de las ventas del restaurante.

En estas entrevistas habla con un representante del Ministerio de Trabajo. Afirma éste que el 2011 los cubanos que trabajaban por propia cuenta eran 157.000 trabajadores. En el cierre de octubre de 2014 fueron 476.000 trabajadores.

El puerto de Mariel, un punto estratégico en el comercio mundial.

Miami esta nervioso

El reportero sueco entrevista a Oscar Pérez Oliva Fraga, director de Evaluación de Negocio de la Zona Especial de desarrollo en Mariel. Son muy interesantes los planes que ya están en plena ejecución y en donde empresas extranjeras ya comienzan a hacer fila para establecerse.

La Zona Especial de desarrollo en Mariel cuenta con uno de los puertos más modernos del mundo para contenedores, construido por Brasil. Tiene enormes posibilidades de ser el centro de suministro de carga y descarga entre tres continentes. Recuerda que los colonialistas españoles usaban La Habana como puerto de suministro, tanto en la ida como en el regreso en sus viajes entre España y América. Por lo tanto, los accionistas del puerto privado de Miami están muy nerviosos por perder mercado. Con la ampliación del canal de Panamá y el nuevo canal que se esta construyendo en Nicaragua, pues Mariel vuelve aún más interesante geográficamente como proyecto comercial para el transporte y comercio del mundo. Y en la zona industrial de Mariel están ya empresarios de China y Rusia materializando sus inversiones. ¿Será esta una de las razones por lo cual Obama lanzó su discurso el 17 de diciembre de 2014 y anunció un cambio en las relaciones entre EE.UU.-Cuba? El gran capital estadounidense está inquieto para invertir en Mariel.

¿Y el Socialismo?

¿Y el modelo socialista? ¿Que pasará con Cuba si transnacionales invierten en zonas especiales con leyes especiales o un ejército de cubanos se dedican al trabajo individual como cualquier microempresario capitalista?

Habla el periodista con María Victoria Bernacé, asesora a la Presidencia de la ANEC, La Asociación Nacional de Economistas y Contadores de Cuba que asegura que el modelo socialista cubano no esta en cuestión. Se trata, dice, de buscar mecanismos y canales para estimular a la economía cubana y erradicar obstáculos para fortalecer las fuerzas productivas y así consolidar la base material para el modelo socialista.

El periodista Dick Emanuelsson con Oscar Pérez Oliva Fraga, director de Evaluación de Negocio de la Zona Especial de desarrollo en Mariel.

Reportajes CUBA

Por Dick Emanuelsson

 

Casi medio millón de cubanos en “Trabajo por propia cuenta”

Entrevista a JESUS OTAMENDIS, Director de Empleo del Ministerio de Trabajo

Miguel ha quintuplicado las ventas en su restaurante con la Nueva Política Económica

En tres años se quintuplicaron las ventas para Manuel y ahora planea abrir restaurantes en Mongolia y México.
Entrevista a Miguel Ángel Morales, dueño del restaurante La Moneda Cubana en Habana Vieja

Una puerta de Cuba abierta al mundo. . . La Zona Especial de desarrollo en Mariel

Entrevista con Oscar Pérez Oliva Fraga, director de Evaluación de Negocio de la Zona Especial de desarrollo en Mariel

¿Cuál es la perspectiva de la economía cubana?

Entrevista con María Victoria Bernacé, Asesora a la Presidencia de la ANEC, La Asociación Nacional de Economistas y Contadores de Cuba