viernes, 9 de enero de 2015

Exklusiv intervju med Rene González, en av “De 5” kubanska antiterroristerna i dag i frihet




Revolutionen står pall även efter 53 års USA-blockad

René Gonzalez och den svenske Latinamerikareportern Dick Emanuelsson den 28 november 2014 i Havanna.

 

Exklusiv intervju med Rene González, en av “De 5” kubanska antiterroristerna i dag i frihet


Den svenske Latinamerikareportern Dick Emanuelsson har för Proletärens räkning i Havanna intervjuat Rene González, en av De Fem kubanska antiterroristerna som i dag är fria sedan den 17 december 2014 då USA-imperialismen led ett svidande politiskt nederlag och tvingades både upprätta de diplomatiska förbindelserna med den folkvalda regeringen i Havanna som att frige De Fem.

Av Dick Emanuelsson

Video (58 min.): http://youtu.be/h8MWIeBFNRI

HAVANNA / 1990 stal han ett plan i Havanna och togs emot som en hjälte när han landade i Miami. Åtta år senare greps han och fyra andra från det kubanska kontraspionaget. Rene dömdes 2001 till 15 års fängelse. Han kamrat Gerardo dömdes till två livstidsstraff plus 15 år medan Fernando Gonzalez fick 18 år och Ramón och Antonio vardera ett (1) livstidsstraff.

Men sedan den 17 december 2014 är De Fem fria efter att Obama och den moderna delen av monopolkapitalet i USA insett att blockaden inte kunnat knäcka den kubanska revolutionen och att en marknad på tolv miljoner kubaner kan gå helt förlorad. Under 53 år stod Revolutionen pall mot den mäktigaste ekonomiska och militära stat mänskligheten har konfronterat. Trots det är Kuba förmodligen den mest självständiga stat på den amerikanska hemisfären trots att blockaden har inneburit enorma umbäranden för det kubanska folket.

– Rättegången mot De Fem innebar ett förräderi av Clinton mot överenskommelsen han hade ingått med Fidel. Jag gillar inte att tala om tortyr, men det var vad vi utsattes för i Miami. Men vi kom ut starkare än när vi gick in i fängelset.

"Fängslade för att de bekämpar terrorismen".

Så sammanfattar Rene González, 57, de 16 år han tillbringade i fängelser i USA. Han var, eller är, en agent i tjänst hos det kubanska inrikesministeriet. Hans kollegor har under mer än ett halvt sekel varit oerhört framgångsrika i att infiltrera och avslöja både den externa som interna fienden mot den kubanska revolutionen. Den som inbillar sig att en revolution kan utvecklas i fred utan att förfoga över en säkerhetstjänst begår ett strategiskt misstag. Den revolutionen begravs förr eller senare.

Uppgift: Infiltrera terroristerna

 

När René González “stal” planet och flög till Miami var det en perfekt plan för att slå in dörrarna hos de kubansk-amerikanska terroristorganisationerna i södra Florida. Därefter inledde De Fem infiltrationen och dokumentationen av terrorplanerna mot Kuba.

– Jag hade bestämt med min fru att gå på bio på eftermiddagen. Men hon blev sittande och väntade på mig som hade landat i Miami. Det var så klart ett tungt slag för där fanns också min 6-åriga dotter. Men det är en uppoffring man ibland måste göra för att avslöja terroristernas planer, säger Rene när jag vill ha detaljer över hur han lämnade Kuba.

– I Miami togs jag emot som en hjälte. För ju värre du talar om Kuba ju mer uppskattas du av dessa grupper. Det är i allmänhet personer som under decennier har odlat en besatthet och hat mot revolutionen. Därför var det rätt lätt att få kontakt med och infiltrera dessa grupper när du säger precis vad de vill höra.



Den Ekonomiska Specialperioden

 

René “flög” från Kuba i december 1990. Det var samtidigt som Den Ekonomiska Specialperioden hade inletts över hela ön. Jag kom dit en månad tidigare, i november 1990 och kunde se hur brutalt bränslebristen slog. Mitt under ett reportage jag gjorde på Kubas största sockerplantage, Mario Muñoz, i regionen Matanzas, kom föraren till ett jättelikt fordon som högg sockerrören fram till chefen för sockerbruket och sa att han hade förbrukat de sista dropparna bränsle. “Japp, konstaterade chefen nästan resignerat, då får ´Los Macheteros´ ta över huggandet”. Och så blev det. Tusentals hektar fullväxta sockerrör höggs ner manuellt av den bokstavliga machetesarmén som tog över efter maskinerna.

När bränslet tog slut i denna sockerhuggarmaskin, tog Machetesarmén över.


I Miami, Washington, Berlin och varför inte, i Stockholm växte förhoppningarna hos politiska krafter, från högern till utrikespolitiska antikommunister hos socialdemokraterna om att Kuba skulle falla. Bror Perjus, socialdemokratisk chefredaktör på Mål&Medel, bjöd in en antikommunistisk generalsekreterare för Livs´ international till en presskonferens på LO-Borgen. Där kalkylerade denne att “Castrodiktaturen har bara några månader kvar innan den faller”.

Diktatur eller demokrati?

 

Större delen av vänsterpartiets ledning, som precis hade kastat iväg “K:et”, började vackla i sin hållning inför Kuba. I dag, 25 år senare kan ingen anklaga Sjöstedt och v för prokubanska sympatier. “Kuba är en politisk diktatur. (…) USA är en politisk demokrati”, säger Sjöstedt krasst [1]. Uttalandet skulle kunna från vilken kongressman som helst i USA.

Men Revolutionen har överlevt både Kennedy, Obama och Sjöstedt de senaste 53 åren tack vare att den har stött sig på den viktigaste kraften i en revolution; det egna folket och den egna folkmakten som utarbetats i demokratiska breda debatter. Det är en utvecklad demokrati från kvarteret upp till Nationalförsamlingen. De folkvalda rapporterar öppet och regelbundet i sin valkrets vad de utför. De kan avsättas av de egna väljarna.

Det är på öppna möten i kvarteret som Kubas folkvalda föreslås och senare, i slutna val med flera kandidater, väljs.


Naturligtvis är denna folkdemokrati motsatsen till den formella borgerliga demokratin i Sverige och USA. Här exkluderas väljarna i utarbetandet av politiken, med undantag för vart fjärde år. Men i praktiken är de politiska besluten klavbundna till både det svenska stor- och finanskapitalet som EU-kommissionens nyliberala riktlinjer. De verkliga besluten tas innanför lyckta dörrar.

1990 förlorade Kuba 85 procent av sin utrikeshandel genom att Sovjetunionen föll samman. Med den förlorade Kuba den stabila energitillförseln och en tillgång på teknologi den haft sedan revolutionens början. Hoten från Pentagon och Miami om en invasion blev allt starkare. De gamla kubanska gods- och landägarna som hade lämnat Kuba när jordreformen gradvis infördes i början av 1960-talet, började packa sina resväskor för att resa tillbaka till Kuba “och ta tillbaka våra landegendomar från kommunisterna”.

Milisens söndagar

 

Det var en söndagsmorgon just i november detta 1990. Jag befann mig på Havannas universitet där kulsprutegevärens kulor sköt mot himlen när de sovjetisktillverkade stridshelikoptrarna dök neråt mot universitetsbibliotekets tak. Där fanns en ksp-skytt utplacerad som brassade på allt vad han kunde för att i detta nästan reella krigsspel skjuta ner en invasionshelikopter.

Studenterna deltog, i likhet med hela det kubanska folket, i militära övningar varje söndag för att förbereda sig militärt mot de öppna militära invasionshoten mot Kuba från grannen i norr.

En kvinnlig milissoldat försvarar sitt universitet i Havanna mot invasionstrupperna. 
Från Universitetsbibliotekets tak beskjuts anfallande flyg eller invasionstrupper.
 
Efter "slaget", segergesten från de beväpnade kubanska universitetsstuderandena.

Det är denna allvarliga politiska situation som man ska ta i beaktande när vi i dag, 25 år senare, kan konstatera att hoten mot Kuba var reella liksom krigsförberedelserna i Miami. Där övades militära landstigningsoperationer. Den psykologiska krigföringen var bedövande i medierna och det talades om att det bara var en tidsfråga innan Revolutionen skulle falla. Men den föll inte.

För att slå tillbaka provokationerna, attentaten och terrorismen i Miami mot Kuba, skickades René och fyra andra agenter till USA. Det handlade inte, säger René, om spioneri mot staten USA utan att dra fram så mycket som möjligt av terrorplanerna hos organisationerna i Miami för att undvika blodspillan i Kuba.

De Fem kände inte varandra och opererade helt oberoende av varandra för att vara så lite sårbara som möjligt i händelse av att USA:s säkerhetsorgan som CIA eller FBI skulle komma någon på spåren.

René González Sehwerert var en av De Fem som en dag 1990 fick ordern från sin överordnade att “stjäla” ett plan i Havanna och flyga till Miami och landa mitt i Orkanens Öga.

Född i USA och senare pilot i Angola

 

I en diskret lokal på en utsatt tid på en av Havannas gator träffar jag en leende René. Under den en timmes långa intervjun berättar han om sin uppväxt i Chicago, USA där han föddes den 13 augusti 1956. Hans föräldrar hade kommit dit som tusentals andra karibiska immigranter. I Renés pappas fall var han också, vid sidan av sitt yrke som stålverksarbetare, en duktig basebollspelare. Paret stödde från USA den kubanska “26:e Julirörelsens” väpnade uppror mot den USA-stödda diktatorn Batista. Efter revolutionens seger den 1 januari 1959, började pressen mot dem i USA som stödde den nya revolutionära regeringen i Havanna att kännas. Den 2 oktober 1961, när landägare och rester av diktatorn Batistas anhängare lämnade Kuba och flög till Miami, reste René och hans föräldrar tillbaka till Kuba för att delta i försvaret och uppbygget av sitt land.



Till Angola

 

I Kuba växte han upp som alla andra barn och vid 21 års ålder anmälde han sig som frivillig i de kubanska militära styrkorna. Tusentals kubanska militärer flög till undsättning för att slå tillbaka den sydafrikanska arméns invasion av Angola som stöddes av USA. I praktiken var huvudstaden Luanda omringad av allierade och styrkor till Sydafrika och grannlandet Zaire som vill störta befrielserörelsen MPLA från makten. Denna hade förklarat Angola självständigt den 11 november 1975 från den portugisiska kolonialismen som hade störtats av revolutionära underofficerare som hade tröttnat på kolonialkrigen i Afrika.

Från sovjetiska transportplan rullade T52-stridsvagnar körda av kubaner direkt ut till stridsfronten. MIG23-plan med kubanska piloter, som René, sattes också in. Efter blodiga strider under hela 1976 och 1977 hade den sydafrikanska armén, och med den det rasistiska apartheidsystemet, i praktiken besegrats. Även i Namibia kunde befrielserörelsen Swapo utropa landets självständighet och efter några år kom turen till Zimbabwe, som tidigare hette Rhodesia.

 Marktrupper som var avgörande i slaget mot Sydafrika och Zaire som understödde legoknektarna från Unita och Fnla.
 Kubanska piloter framför en MIG-23


Vad vi inte visste den 28 november 2014, dagen för intervjun med René, var att tre veckor senare skulle hans tre andra kamrater, Gerardo, Ramon och Antonio friges. Då var det fortfarande nästan helt otänkbart att se en lösning på den blockad som verkade vara helt omöjlig att lyfta. René hade frigetts efter att ha tillbringat sina 16 år i fängelser i likhet med Fernando Gonzalez. Men de tre övriga hade förberett sig på att tillbringa minst två liv bakom galler i USA. Inget hade under dessa 18 år fått dem att rubba en enda millimeter från sin politiska övertygelse, trots alla slags erbjudanden. I dag är de tillbaka i Kuba för solidariteten besegrade Imperiet, säger alla på Kuba i dag.

Pilot i Grisbukten

 

Men hur kunde René infiltrera terroristorganisationerna i Miami?

– Jag körde en dag mot Miami när jag hörde ett radioprogram där ordföranden för CUPA, Cuban-American Pilots Association talade. Den mannen hade varit pilot för invasionsstyrkorna i Playa Giron (Grisbukten) den 15-19 april 1961 i Kuba.

– Jag hör att de gör programmet från en restaurang och jag körde dit och presenterade mig. Folk hade fortfarande mig i minnet som den kubanske piloten som hade stulit ett plan i Kuba och landat i Miami. Jag bad att de skulle kontakta Kapten Ferrer som hälsade mig varmt välkommen. Via Ferrer kom jag snabbt i kontakt med andra kubanska piloter och grupper.

René skulle bland annat komma i kontakt med en av de mest omtalade och politiskt mest framgångsrika grupperna i Miami, Bröder till undsättning (Hermanos de Rescate). Det var kubanska piloter som gjorde provokativa flygningar mot Kuba för att provocera de kubanska gränstrupperna. Den 24 februari 1996, efter att ha gett flera varningar, sköt det kubanska flygvapnet ner två plan från Bröder till undsättning. De hade kränkt kubanskt luftrum och kastat ut tusentals flygblad med text mot den kubanska regeringen.

– Gruppen var viktig i den psykologiska krigföringen mot Kuba. Deras plan fylldes med journalister som flögs ut över Karibien för att bevaka hur ´Los Balseros´, båtflyktingarna, drev från Kuba mot Miami, ett groteskt skådespel. Efter nedskjutningen tog det i princip slut för organisationen, säger René.

CUPA utgjordes av en grupp nostalgiska kubaner från Batistaepoken. Några av dessa hade också flugit och stridit för diktatorn eller i invasionen av Grisbukten. Andra hade deltagit som piloter som legoknektar i Kongo med uppgiften att mörda landets nationella befrielsehjälte Patricio Lumumba, som mycket riktigt mördades. Flera av dessa återvände till Miami eller landade i Nicaragua där den USA-stödde diktatorn Anastasio Somoza kontrakterade dem. Somoza höll ut tills den 19 juli 1979 då den sandinistiska befrielsefronten FSLN störtade honom. Därför, säger René och ler återigen illmarigt, hyser de dubbelt agg mot revolutionen.

– Kapten Ferrer rådgjorde med mig om möjligheten att skicka ett förarlöst plan styrd med fjärrkontroll mot Kuba med explosiva ämnen. Senare fick jag kännedom om att en person från Nasa hade samarbetat med dem.

I högkvarteret för CUPA, Cuban-American Pilots Association, i Miami, Florida. 
En B26:a, amerikanskt bombflyg som användes vid Grisbuktsinvasionen, Kuba, i april 1961.
Den klassiska bilden vid Grisbukten i april 1961; Fidel Castro hoppar ner från en stridsvagn och leder personligen striderna mot invasionsstyrkan från USA. Vid den första invasionsdagen förklarar Fidel att Revolutionen ska anta en socialistiska karaktär.

Ches bödel

 

Det var också via kapten Ferrer som René Gonzalez lyckades infiltrera Bröder till Undsättning. När organisationen offentliggjordes deltog René vid invigningen. Där fanns även en annan person som den 8 oktober 1967 skulle bli känd i världen; Che Guevaras bödel, CIA-agenten Felix Rodriguez. René tillbringade en tid med Bröder till Undsättning. Men det fanns grupper som var mycket mer våldsammare. Det var dit som René förflyttade sin operativa verksamhet:

– PUN, el Partido Unión Nacional Democrática var en sådan organisationen. Partiet  hade ett militärt träningsläger i Miami och kopplingar till narkotikahandeln. Via Havanna satte vi FBI dem på spåren och deras finansiering upphörde. Från denna grupp bröt sig en annan grupp ut som kallade sig “Comando de Liberación Unido”, CLU. CLU leddes av en man som hade varit andreman i PUN men fängslats för narkotikatrafik. CLU var en direkt kopia av PUN och hade även ett militärt träningsläger sydväst om Miami med kopplingar till knarkkartellen i Honduras. Också denna grupp lyckades vi få upplöst.

Det var detta som i huvudsak var De Fems uppgifter på amerikanskt territorium; infiltrera i uppenbart olagliga våldsamma terrorgrupper som dessutom kränkte andra staters territorium med bas i USA. De Fem kartlade hur, vem och var dessa grupper opererade och vilka som var deras konkreta aktionsplaner. All dokumentation skickades via hemliga vägar till Havanna som bearbetade materialet för att dra de riktiga politiska och materiella slutsatserna av de samma.

Bill Clinton, Gabriel Garcia Marquez och Fidel Castro.


Fidel-Garcia Márquez-Clinton

 

Sammanlagt blev det 260 dokument som utgjorde De Fems rapporter. Den mäktiga dossiern överlämnades av den kubanska regeringen till en FBI-delegation som landade på Jose Martiflygplatsen utanför Havanna den 16 juni 1998.  USA-agenterna imponerades av omfånget och innehållet.

Men vägen till FBI hade gått via den i litteratur Nobelkrönte colombianske författaren Gabriel Garcia Marquez. Han var personligen vän med både Fidel och Bill Clinton. Budskapet gick hem och FBI-delegationen skickades av Clinton till Kuba. Där överlämnades dossiern med förhoppningen att USA-myndigheterna skulle vidta de nödvändiga åtgärderna för att stoppa framtida terroraktioner från USA-territorium.

– Jag hade ingen aning om innehållet i det övriga materialet av de 260 dokumenten. För när processen och rättegången mot oss inleddes hade allt material hemlighetsstämplats. Åklagarämbetet var noga med att inte tala om “terrorism” i målet. Ett exempel på motsatsen är när jag arresterades. Jag var då på väg mot Bahamas. För de (terroristgrupperna) hade planer på att föra in vapen där. Och eftersom jag är pilot utsågs jag av gruppen för att transportera vapnen dit. Men med arresteringen av oss fem verkställdes aldrig dessa planer.

Miamis FBI-chef i allians med terroristerna

 

René menar att målet mot De Fem var ett förräderi av Bill Clinton mot Fidel. FBI-delegationen som anlände till Kuba tackade sin motsvarighet på Kuba för den vänliga gesten, trots det iskalla politiska kriget som rådde under 1990-talet mellan Kuba och USA. FBI, som nu förfogade över dossiern, skulle vidta åtgärder när de återvände till USA, sa de. Men plötsligt greps De Fem den 12 september 1998. Tårtan vändes mot dem medan terroristerna förblev aktiva i orubbat bo i Miami.

– Det var ett förräderi och en uselhet av Clinton mot Fidel, säger en allvarlig René Gonzalez när han för ämnet på tal.

– Varför? Det är ingen som vet. Det finns element, som till exempel FBI:s chef i Miami, som är en blodig samarbetsman till terroristerna. Det är känt att han gick så långt som till att bränna personakten över Luis Posada Carriles (internationell CIA-terrorist) som är ansvarig för bomben som fördes ombord på ett kubanskt civilplan mellan Caracas-Barbados-Havanna 1976 där 73 civila dödades. Jag antar att när Miamis FBI-chef kontaktades av FBI i Washington för att följa upp innehållet i de 260 dokumenten och vidta åtgärder (mot terroristerna), vände han i stället hela processen mot oss. Rädslan hos terrorgrupperna i Miami var att samarbetet mot terrorismen mellan de två länderna skulle förstärkas och utvecklas.

Han uppger att USA-myndigheterna redan 1994 hade upptäckt De Fems nätverk. Men eftersom det inte utgjorde något som helst hot mot USA:s nationella säkerhet vidtogs inga åtgärder förrän 1998, efter att de 260 dokumenten hade överlämnats till FBI.

– Kuba hade den etiska moralen att överlämna denna information. Men Washington hade inte moral eller kurage att stå emot trycket från Miami, summerar Rene Gonzalez.

Luis Posada Carriles, till höger, ansvarig för morden på 73 civila passagerare.


Registrerade sig inte som agenter

 

Det enda brott som De Fem erkänner ha begått är att de inte registrerade sig som agenter i tjänst hos Kuba när de inledde sina operationer i Miami. Rene ler och säger:

– Jag kommenterade det erkännandet till den kvinnliga domaren med orden; “Det är som om CIA skulle skicka ett antal CIA-agenter till Afghanistan under Talibanregeringen”. Det finns ingen som helst mening till att göra det och jag tillade till domaren med eftertryck:

“Om Ni (USA:s åklagare och rättsmyndigheter) hade gjort ert jobb hade vi aldrig behövt tvingas att infiltrera (terroristorganisationerna i Miami). Det är omöjligt att vi skulle kunna infiltrera och registrera oss som agenter hos den regering som samtidigt är medansvarig till terrorismen!

– Ansvaret ligger därför hos dem (USA-myndigheterna) för att de är delaktiga i terrorismen genom att skapa, underhålla och tolerera den. Vi Fem erkände brottet att vi inte hade registrerat oss som agenter och sa; “Kör för det, ge oss de år som lagen säger”. Men de komplicerade och politiserade fallet.

Rene Gonzalez.

 

 

Rättegång i Miami och fängelse

 

Rene säger att De Fem aldrig gick över linjen för vad som är spionage genom att spana och jaga efter en regerings hemligheter. Kuba behöver inte det, säger han och menar att vad den karibiska pärlan behöver är att ständigt vara förberedd på försvaret av sin nation.

– Därför behöver vi inte skicka agenter som söker sig in på hemliga militära anläggningar i jakt efter hemliga dokument och annat, understryker Rene.

Rättegången på en politiskt “förorenad” plats som Miami kan bara sluta på ett sätt; med fällande domar. Hela processen mot De Fem är kantad av skandaler och skulle ha lagts ned i en normal rättsstat.

– Alla slags legala och olagliga metoder användes. Domare och vittnen mordhotades. Bevis förstördes och domslut annullerades. De betalade tusentals dollar under bordet till journalister för att också medierna skulle “fälla” De Fem. Medierna utgjorde en del av åklagarämbetet, understryker Rene och nästan suckar vid minnet.

– Jag gillar inte att prata om tortyr i vårt fall. Men det var det som användes för att knäcka oss. Men vi gick ut ur fängelset starkare än när vi gick in, summerar den reslige agenten med en övertygelse och lugn i blicken som imponerar.

Amnesty International sa i ett uttalande att “under rättegången presenterades inga bevis för att de åtalade verkligen hade tillgång till eller hade vidarebefordrat sekretessbelagda uppgifter”. Den internationella människorättsorganisationen dömde även ut det faktum att De Fem hade varit hermetiskt isolerade och haft en begränsad tillgång till sina advokater och rättegångsdokumentation, “vilket hade undergrävt deras rätt till försvar”.

Kistan för Michael Brown, mördad av polisen i Ferguson, USA.


Ferguson och De Fem

 

Jag frågar honom hur han reagerade över det friande domslutet för den polisofficer som sköt ihjäl den unge Michael Brown i Ferguson. Och han ler återigen.

– Fallet Ferguson har en gemensam beröringspunkt med De Fem. För det första visar det rasismen i det nordamerikanska samhället. Presidenten är ytligt sett svart men styr trots det ett rasistiskt samhälle. Det misshandlar de svarta och jag blev själv vittne till det i fängelset där majoriteten av internerna är svarta. Rasismen bekräftas när åklagarna vill vinna så gör de det enkelt. Men när de vill förlora så förlorar de sina fall. Jag tror att det var det som hände i Ferguson.

– Jag har sett åklagare njuta när de har förlorat ett fall därför de är medbrottslingar till brottet. Vi har fått det bekräftat när personer som har försökt mörda Fidel och har tagits på bar gärning sedan har frigivits. Därefter har åklagaren gått ut och firat domslutet med juryn. Det var det som hände i Ferguson. Åklagarna i det fallet hade inget som helst intresse av att få till stånd en verklig anklagelseakt (mot polisen) och gjorde en synnerligen oprofessionell insats och förlorade. Därför tror jag att fallet Ferguson och De Fem har en kontaktpunkt.

Allt arbete för De Fem

 

Under hela juli månad 2004 hungerstrejkade fem medlemmar i Svensk-kubanska föreningen för att ge tryck för solidariteten med De Fem i Sverige. Jag nämner det för Rene denna för Sverige unika händelse och han berättar att han känner till aktionen. Den förstärker moralen och den revolutionära övertygelsen bakom murarna, understryker han.

– Detta är mitt land, mitt folk och samhälle som jag vill delta i arbetet för, säger han när vi börjar runda av intervjun. Men nu måste vi förstärka och bättre organisera solidariteten med Gerardo, Antonio och Ramon. Jag tror att vi har tillräckligt kraft för att skaka om Vita Huset. I september 2015 går vi till offensiv i “Washington-Kampanjen”, som vi redan nu håller på att förbereda. Jag tror att detta är det bästa ögonblicket hittills i kampen för De Fem.

Kombinationen av den internationella solidariteten och en benhård politisk övertygelse hos De Fem, blev avgörande för att De Fem skulle friges av Obama.


FRIA!

 

Sa Rene Gonzalez den 28 november.

Den 17 december landade på Jose-Martiflygplatsen de övriga tre kamraterna till Rene och Fernando.

Det kubanska folket gick ut på gatorna i spontana demonstrationer och jublade. I Miami, som också hade jublat när Rene hade landat 1990, grät spillrorna av den kontrarevolutionära kolonin och förbannade Obama. Imperiet hade återigen lidit ett oerhört pinsamt politiskt nederlag i nivå med det misslyckade invasionsförsöket i Grisbukten i april 1961.

Kuba var det sista landet att befria sig från den spanska kolonialismen på den amerikanska kontinenten, men det första landet att befria sig från USA-imperialismen och utropa en socialistisk revolution på samma hemisfär. Femtiotre år av en brottslig blockad kunde heller inte kuva detta hjältemodiga folk som den 17 december 2014 inkasserade ännu en politisk seger.

Noter: 
[1] Borgerlig oärlighet om vänstern och Kuba. Jonas Sjösteds webb.

Video (58 min.): http://youtu.be/h8MWIeBFNRI 

Kuba och USA återupprättar diplomatiska förbindelser. Men USA och Sverige fortsätter konspirera mot Revolutionen

David mot Goliat. Eller planetens mäktigaste militärmakt med gigantiska ekonomiska resurser kunde inte krossa ett folk och dess Revolution trots ekonomisk blockad, bakteriologisk krigföring och direkt militär intervention (1961).



Kuba och USA återupprättar diplomatiska förbindelser. Men USA och Sverige fortsätter konspirera mot Revolutionen

Av Dick Emanuelsson


TEGUCIGALPA / JANUARI 2015 / Under 53 år trodde de tio föregående USA-presidenterna att Kuba skulle falla och återföras i USA:s fålla. Obama gjorde slut på den myten den 17 december 2014. Han förklarade frankt att det är USA som har isolerats av den förda politiken mot Kuba.

Obama hade det pinsamma uppdraget att
tvingas erkänna att USA:s halvsekellånga,
enligt FN, brottsliga Kubapolitik misslyckats.
– Det står klart att decennium av isolering av Kuba från USA:s sida inte har uppnått vårt mål att främja en varaktig utveckling av ett stabilt, välmående och demokratiskt Kuba. Ibland har denna vår långvariga politik i förhållande till Kuba orsakat en regional och internationell isolering av vårt land. Det begränsade våra möjligheter att påverka skeendet på västra halvklotet och förhindrade användningen av en rad åtgärder som Förenta staterna kan använda för att främja en positiv förändring på Kuba . Även om denna politik byggde på de bästa avsikter, har dess effekt varit praktiskt taget noll: Kuba idag styrs av bröderna Castro och kommunistpartiet, precis som i 1961.

Sa Obama i direktsändning.

Hans motsvarighet i Havanna, president Raul Castro, var mer diplomatisk och indikerade också vem som hade underlättat kontakter och förhandlingar som fördes i allra största hemlighet under 18 månader:

– Jag vill tacka och ge ett erkännande för stödet från Vatikanen, och speciellt Påven Francisco, för förbättrandet av relationerna mellan Kuba och USA.

USA bryter förbindelserna

 

Den 1 januari 1959 störtade gerillarörelsen “26:e Julirörelsen” den USA-stödda Batistadiktaturen. En lång rad reformer, bland dem en omfattande jordreform och nationaliseringar av strategiska nyckelsektorer för det kubanska samhällets funktion inleddes på ön. Men de möttes av hårt motstånd från regeringen i USA.

John F. Kennedy tog över general Eisenhowers Kuba-
politik som innebar en militär invasion av Kuba.
Den 3 januari 1961 bröt general Dwight David “Ike” Eisenhower de diplomatiska förbindelserna med den revolutionära regeringen i Havanna. Med beslutet hade USA fria händer att invadera den karibiska ön.

Den formella förevändningen för att bryta med Kuba var den kubanska regeringens beslut att begränsa antalet diplomater på ambassaden i enlighet med internationella avtal. Inte mindre än 300 tjänstemän fördelade som diplomater, militärer och CIA-agenter huserade på USA-ambassaden i Havanna, ett gigantiskt antal för ett litet land som Kuba.

USA anklagades av kubanerna för att försöka strypa ekonomin genom att upphöra att köpa kubanskt socker och en rad andra varor. Den 4 mars 1960 exploderade det franska lastfartyget La Coubre i Havannas hamn. Det höll på att lossa vapen och utsattes för ett sabotage som kostade 101 kubaner livet. USA uttalade öppet sin oro över den nya jordreformen som gav de jordlösa lantarbetarna jord. Och den 3 januari bröt USA förbindelserna.

Kuba invaderas

 

Den 13 mars 1961 besvarade Fidel Castro USA-presidenten Eisenhowers beslut, men som nu hade övertagits av den nye presidenten John F. Kennedy:

– En sak som vi kan säga Mr Kennedy: Han kommer först att se en segerrik revolution i USA innan en segerrik kontrarevolution inträffar på Kuba.

Den 15 april 1961, det vill säga drygt hundra dagar efter att USA brutit förbindelserna, invaderades Kuba av en invasionsstyrka på 1500 kubanska kontrarevolutionärer. De backades av både lastfartyg som bombflyg från USA som hade byggt upp, tränat och finansierat invasionsstyrkan. Under tre dagar slogs de tillbaka och bland de stupade återfanns fyra USA-piloter. USA led sitt första militära nederlag på en amerikanska kontinenten.

Kubanska och fyra USA-piloter som sköts ned vid invasionsförsöket vid Grisbukteni april 1961.


Blockaden kvar

 

Beslutet att upprätta de diplomatiska relationerna hälsades med jubel på Kuba och uppfattades som Davids seger mot Goliat. Spontanta demonstrationer fyllde Kubas största städer. Kubas tre återstående antiterrorister, Ramon, Antonio och Gerardo, som tillsammans representerade fyra livstidsstraff, flögs till Kuba. Regeringen i Havanna släppte en hemlig CIA-agent av kubanskt ursprung. Den mer kände CIA-agenten Alan Gross, kamouflerad som USAID-tjänsteman samt ett 20-tal vad Washington ansåg vara politiska fångar, flögs till USA.

Blockaden, eller embargot som USA säger, upphör inte. Den är förvandlat till lag och bara kongressen, med republikansk majoritet, har befogenhet att upphäva den. Obama har ändå möjlighet att delvis modifiera blockaden, vilket Raul Castro hoppades på i sitt tal.

Obama uppgav i sitt tal att han, trots kubanskt motstånd, via kongressen kommer att fortsätta stödja kontrarevolutionära oppositionsgrupper ekonomiskt, såväl på Kuba som i utlandet, företrädesvis i Miami.

Men han underströk även att han kommer att även arbeta med Havanna i gemensamma frågor som migration, antidrogoperationer eller skydd för miljön. Penningförsändelserna från anhöriga i USA till Kuba kommer att öka från 500 dollar till 2000 per kvartal. Privata donationer eller direkt stöd till privata kubanska företag kommer också exkluderas vid krav på en speciell exportlicens.

Yoani Sanchez, CIA:s favorit på Kuba, kommer, enligt Obama, att fortsätta kunna
ta emot dollar från CIA:s budget även efter att de diplomatiska relationerna upprättats
mellan den folkvalda regeringen i Havanna och Vita Huset.
Vad skulle Rosenbad sagt
om Putin sagt motsvarande om att finansiera svensk politisk opposition?


Fiasko för kubanskt ´Maidan´

 

Den kubanska dissidenten Tanía Bruguera var den första som “prövade” den kubanska regeringen genom att ansöka om att få genomföra ett öppet möte på Revolutionsplatsen i Havanna. Myndigheterna sa nej men erbjöd henne en rad andra offentliga platser.

– Men konstnären vägrar att använda de utrymmen som erbjuds av det Nationella Rådet för Bildkonst (arte plastica) så som fabriker, skolor, eller gallerier eller universitet. “Revolutionsplatsen eller ingenting”, är hennes motto, sa den kubanske bloggaren och före detta dubbelagenten Raúl Antonio Capote i ett inlägg.

Bruguera kallade ändå till mötet den 31 december. BBC-mundos ackrediterade reporter i Havanna var på plats och konstaterade att “vid klockslaget för mötet på (Revolutions)torget i Havanna, där regeringsbyggnaderna är belägna, var det fullt med journalister och några nyfikna” [1]. Med andra ord blev det första dissidentmötet i stil med Maidan i Kiev, ett praktfiasko.

Vita huset protesterade mot att Bruguera greps och togs in för förhör under ett par timmar innan hon släpptes. Men precis som Vita Huset har också regeringen i Havanna vissa regler för hur manifestationer arrangeras i närheten av offentliga regeringsbyggnader, menar Capote.

Massorna infann sig inte, menade BBC:s reporter, när Tania Bruguera kallade till möte på Revolutionsplatsen i Havanna, däremot "några nyfikna". Enligt BBC var det mer utländska journalister på plats än kubaner.

Sveriges konspiratoriska delaktighet mot Kuba

 

Bruguera är det första försöket efter den nya öppningen om att skapa en politisk bas för USA:s allierade på Kuba som sedan 1959 har drömt om att återta sina storgods och hundratusentals hektar mark i Kuba.

Det är både känt som avslöjat att Sverige har via sin ambassad på Kuba varit en del av dessa konspiratoriska planer och intriger att störta revolutionen.

KDU:s Jens Modig och hans spanske kompanjon från det falangistiska PP-partiet, Angel Carromero, försökte för två år sedan att föra in stora penningsummor till Kuba men avslöjades när Carromero förlorade kontrollen över den hyrda bilen och kraschade mot ett träd.

Jens Aron Modig, ordförande för kdu, representant för ytterligare ett i raden av pinsamma nederlag att utifrån störta den kubanska revolutionen.

Hans kubanska penningmottagare, den kände kontrarevoluionären Oswaldo Payá Sardiñas och ytterligare en Kuban dödades vid kraschen.


[1] La artista que quiso abrir los micrófonos a los cubanos en la Plaza de la Revolución. Av BBC-Mundo

jueves, 8 de enero de 2015

Video&reportage: Kubas pionjärarbete mot diabetes och amputeringssågen

Heberprot-P är den unika kubanska medicinen som injiceras i diabetessåret.




Reportage Kuba 2014

Kubas pionjärarbete mot diabetes och amputeringssågen


Av Dick Emanuelsson
Ett besök på Havannas center för diabetesbehandling i slutet av november 2014. Den 17 december konstaterade Obama att USA:s politik att isolera Kuba i själva verket har isolerat USA.

  • De bägge länderna ska nu upprätta diplomatiska relationer men USA:s blockad förändras inte. Det är kongressen, som har republikansk majoritet, som bestämmer om blockadpolitiken mot Kuba ska upphävas eller fortsätta.
  • Det är inte bara Kuba som drabbas av den årligen FN-fördömda blockaden genom 70 procent fördyrad import. Varje år amputeras 85.000 USA-fötter på grund av diabetessår. Kuba är det enda landet i världen som har denna medicin och har själva minskat amputeringarna med 70 procent.
  • Den demokratiske kongressledamoten Joe Garcia, kuban-amerikan från Miami, ville i oktober 2013 lyfta blockaden enbart på detta kubanska läkemedel. I november 2014 förlorade han sin kongressplats.
  • Följ med Emanuelsson till Havannas Diabetescenter.

VIDEO:
Diabetescentret i Havanna: Intervju med Doktor Ileydis Iglesias Marichal Chef för Det Nationella Endokrinologinstitutet Havannas Mottagnings- och Diabetescenter.


Så botas Diabetessår med Heberprot-P på Havannas Mottagnings- och Diabetescenter:
 

HAVANNA / När jag lämnar bostaden vid 9-tiden på morgonen står där ett 40-tal pensionärer och gymnastiserar. Jag bjuds in för att delta men det inplanerade reportaget på Diabetescentret i Havanna gör att jag måste tacka nej. Men dessa pensionärer gör det enda rätta för att inte drabbas av eller lindra en eventuell diabetes; röra på sig. För diabetes kallas i dag för en “folksjukdom”.

I stort sett ha vi oss själva att skylla. I det moderna konsumtions- och cybersamhället sitter vi dagarna i ända, vi rör oss på tok för lite, blir överfeta när vi också äter fet skräpmat som felaktigt kallas för “snabbmat”. Tittar på en digital skärm i stället för i ögonen på en vän eller arbetskamrat när vi äter lunch. Hela livsformen och livskvalitén blir deformerad respektive förstörd.

– Därför drabbas allt fler av diabetes. Du ser själv hur de fattiga i vårt eget bostadsområde vid lunchtid köper 2 liter Coca Cola, ett köp som upprepas på kvällen. Folk dricker inte vatten eller äter frukt och grönsaker i ett tropiskt land som Honduras! Resultatet blir förstoppning och att magen svullnar. Venerna förtätas av sockret och för lite cirkulation av kroppen. Njurarna, som är vår reningsstation, filtrerar dagligen två liter blod men slutar att fungera när vi dricker Coca Cola i stället för vatten. Och när de blir överfeta är steget därpå diabetes. Och då är det kört.

Mirian Emanuelsson Huezo
Det säger min fotograf och honduranska fru Mirian som till yrket är naturterapeut och specialist i naturmedicin och biologisk medicin. Varje dag tar hon emot patienter i bostadsområdet som har drabbats av diabetes eller som är på gränsen att få det. Och med diabetes kan steget till andra sjukdomar vara mycket kort. Okunskapen om kroppen och farorna av vad vi äter och borde äta är enorm hos det fattigaste folket på den amerikanska kontinenten.

USA: Ett sjukt folk

Snabbmatens hemland USA ligger mycket illa till. 29 miljoner amerikaner eller 9,3 procent av befolkningen har diagnosen diabetes. Världshälsoorganisationen (WHO) registrerade 2013 inte mindre än 371 miljoner diabetiker i världen, en siffra som förväntas överstiga 552 miljoner år 2030.

Enligt tidskriften Diabetes Voice från juni 2005, genomförs var 30:e sekund en amputering någonstans i världen på grund av diabetes. Denna sjukdom i det moderna  samhället slukar uppskattningsvis 40 procent av sjukvårdskostnaderna i utvecklingsländerna. I Argentina upptas åtta procent av sjukhussängarna av diabetessjuka. Där är diabetesfoten den allvarliga faktorn. Inte mindre än 19 amputeringar per dag genomförs i det sydamerikanska landet, totalt cirka 7.000 per år. I USA är det 85.000 personer som amputeras.



“Köp kubansk medicin”

Det var därför som den demokratiske kongressledamoten Joe Garcia från Miami sa att den som vill prata politik kan göra så. För hans utspel i oktober 2013 orsakade ett ramaskri. Garcia är född i USA men av kubanska föräldrar. När Garcia underströk att han ville häva USA:s blockad mot Kuba, men endast i fallet med det kubanska läkemedlet Heberprot-P, utsattes han av en kanonad av kritik från den högerextrema kubansk-amerikanska maktsfären i Miami.

– Om behandlingen fungerar, varför skulle vi inte kunna köpa in det för att använda det? svarade Garcia reportrarna.

Joe Garcia anklagades i valrörelsen för att ha tagit emot pengar från Venezuela.
Trots försäkringar om att han var för blockaden,
förlorade Garcia sin kongressplats

I november 2014 förlorade han sin plats i kongressen till sin republikanske motkandidat, Carlos Curbelo. Också han är kuban-amerikan men blind motståndare till den kubanska regeringen. Valkampanjen i november i år hade föregåtts med anklagelser om att Garcia hade tagit emot dollar från “Chavisterna i Venezuela”, en anklagelse som så klart aldrig leddes i bevis. Och efter valet och nederlaget är allt glömt.

Men 85.000 diabetessjuka som ser sin fot sågas av varje år i USA hade satt sitt hopp till Garcia. För Heberprot-P betraktas som det enda läkemedlet i världen som kan behandla diabetesfot för att undvika amputering, med undantag för patienter där såren har blivit helt omöjliga att kurera.

Internationellt erkännande

Alla seriösa experter på medicin och hälsovård i världen ger Kuba ett stort erkännande för sina satsningar inom hälsovård. Washington Post skrev för ett decennium sedan att om USA hade haft samma barnadödlighet som Kuba hade 2500 USA-barn kunnat ha levat idag. Och det trots en ekonomisk blockad som enligt en nyligen publicerad rapport för Kuba fördyrar all handel med 70 procent.

Det paradoxala har alltså uppstått, att Kubas internationellt erkända läkemedelsindustri skulle kunna rädda nära hundra tusen USA-medborgare med diabetesfot. Men amputeringssågen kommer att göra sitt på grund av den egna regeringens blockad mot Kuba. Blockaden är i dag ett fördärv, inte bara mot Kubas utveckling utan även mot USA:s eget folk

Olika grader av Diabetessår i foten.

På Diabetescentret i Havanna kureras Reynaldo


Det är fredag morgon och väntrummet i Diabetescentret i stadsdelen Vedado i Havanna är det fullt av folk. Jag presenterar mig i receptionen och säger att jag har en inbokad intervju med Doktor Ileydis Iglesias Marichal, chef för det Nationella Endokrinologinstitutet och Diabetescentret. Och plötsligt dyker hon upp bredvid mig och ursäktar sig. En parant kvinna i tidiga 40-årsåldern med ljust färgat hår som har avverkat ett femårigt “internationalistiskt uppdrag i Venezuela” innan hon tog över centret i Havanna. Hon är en bokstavlig kulspruta när hon stolt berättar om centrets verksamhet.

I ett av centrets behandlingsrum träffar vi Reynaldo Martinez, pensionär som sedan två månader behandlas med läkemedlet Heberprot-P. Han har haft diabetes Typ -2 i tio år och diabetesfot sedan sex månader.

– Jag får behandling för min diabetesfot här på centret sedan två månader. Och såret blir bättre för varje gång det injekteras med Heberprot-P, säger han.

Reynaldo Martinez, diabetessjuk som behandlas med läkemedlet Heberprot-P.


Han uppger att han känner ingenting när sprutan tränger in i det öppna såret. Det är ett typiskt symptom och kan vara ödesdigert om den diabetessjuke inte söker vård i tid, menar den legendariske läkaren och experten på diabetes, Orestes Faget Cepero.

– Det första som vi gör är att kontrollera hans levnadssituation och skadans omfattning. Därefter inleds injekteringen av Heberprot-P. Hans tillstånd och såret har förbättrats. Han har ingen känsel men efter en tid av injekteringar av Heberprot-P återvinner patienten oftast den perifera känseln, vilket är oerhört viktigt. För känseln signalerar ett skydd för kroppen. Tänk dig att patienten kan ha en sten eller en spik i foten och han känner inte av den.

Heberprot-P injiceras direkt i såret.

Familjeläkaren första kontakten

Granuleringen av såret är en annan av de positiva egenskaperna med Heberprot-P, läkemedlet påskyndar sårets läkning.

Läkaren och experten på diabetes, Orestes Faget Cepero.
– Hade han inte kommit in i tid så hade det varit ute med foten, då hade den amputerats. Därför har våra familjeläkare i bostadsområden en utomordentlig viktig uppgift som består i att han ger den första behandlingen av den diabetessjuke.

Kuba har 100 procent sjukvårdstäckning och basenheten utgörs av familjeläkaren och hans sjuksköterska som ansvarar för 120 familjer i ett bostadsområde. Sammanlagt finns det 11.400 primärvårdskliniker på Kuba. I området där Mirian och jag bor i Honduras huvudstad Tegucigalpa lever 750 familjer. Men det finns inte en enda läkare eller primärvårdsklinik. 

Kostnadsfri behandling

Reynaldo Martinez injekteras tre gånger i veckan. Dosen består av 75 mikrogram per gång. Ivone Gomez är sjuksköterskan som injekterar Reynaldo.

– Han har fått sammanlagt fyra injektioner och nu ska vi ge honom den femte. Hittills har han inte manifesterat några sekundära effekter.

Orestes och Ivone undersöker först såret och bestämmer vilka delar som är granulerade och vilka som ska injekteras. Ivone laddar sprutorna och inleder därefter injekteringen av det öppna såret på vänsterfotens insida nära stortån.

Läkaren ger Reynaldo en reprimand för att han inte vilar sig utan rör sig ute i området där han bor. Vikten av hygien och daglig rengöring av såret är A och O. Men även valet av sko är avgörande för om det ska bli en framgång i behandlingen.


– Han har oturen att han lever ensam och måste göra allt själv; handla, laga mat och därför rör han sig ute i stället för att vila. De sociala problemen är oftast de utslagsgivande för en diabetessjuk. Dessbättre är utsikterna för Reynaldo positiva.

– Den preventiva sjukvården är den bästa. Här sätter vi patienterna på skolbänken i vår aula där vi ger dem lektioner i vilka skor de bör använda och hur de ska sköta fötterna i hygien. Om de skadar sig någonstans på kroppen ska de söka upp familjeläkaren omedelbart. I komplicerade fall kommer de hit, som är den tredje nivån på skalan av diabetessjuka, understryker Orestes Faget Cepero.

Reynaldo ska ligga och vila sig i cirka en halvtimma innan han reser sig upp.

Hur mycket betalar du för behandlingen, frågar jag honom och han tittar frågande på mig.

– Ingenting, svarar han och tillägger:

– På Kuba är hälsovården helt gratis.

Svensk diabetesforskning

I ett arbete om diabetesfot som utarbetats av Docent Stig Attvall, på Diabetescentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, skriver diabetesexperten:

“Av samtliga amputationer i nedre extremiteterna (ben, reds ant.) genomförs 40-50% på individer med diagnosen diabetes mellitus. I vissa länder anges proportioner upp mot 70-90%. I USA uppskattas det att det årligen genomförs 85.000 diabetesrelaterade amputationer”.

Docent Stig Attvall
Attvall uppger att i USA har den totala kostnaden för diabetesrelaterade fotkomplikationer uppskattats till drygt 100 miljarder SEK/år (2003), i Storbritannien till cirka 45 miljarder SEK/år (2003) och i Sverige cirka 2 miljarder SEK/år (1998). Med tanke på att den privata sjukvården dominerar i ett land som USA blir det de fattiga som oftast förlorar foten. I USA dör varje dag 125 människor som resultat av att de saknar en sjukvårdsförsäkring. I Sverige, skriver Attvall, uppskattas behandlingen av fotsår till cirka 70.000 kronor per patient.

“Minst 85 % av de diabetesrelaterade amputationerna i Sverige föregås av ett fotsår. Fyra av fem fotsår föregås av ett yttre våld, vanligen skorelaterat (50 % i Sverige). Det vanligaste skälet till amputation är att dessa sår progredierar (fortskrider, reds ant.) med en djup infektion eller kritisk ischemi (en vävnads blodförsörjning räcker inte för dess behov, reds. anm.) och gangränutveckling som konsekvens. Andelen patienter med kallbrand i samband med amputation har angivits till 50-70% och infektion till 20-50%. I många fall genomförs amputation på grund av en kombination av djup infektion och ischemi (25-50%)” [1].

70 % reducerad amputering på Kuba

För människorna på Kuba har det nya läkemedlet Heberprot-P inneburit att amputeringarna har reducerats med över 70 procent. Men Orestes Faget Cepero är oroad över hur även konsumtionssamhället greppar tag om kubanska barn och ungdomar, hur de i dag mer ägnar sig åt TV-spel och appar på sin mobil än att leka i parken eller vara på idrottsplatsen. Det märks i den ökade diabetesfrekvensen.

– Vi har specialkliniker för barn och ungdomar med diabetes. Under två veckor tar vi in dessa som får en grundlig information om vikten av att sköta sin diabetes utan att deras liv kompliceras. Slaget om diabetes vinner du bara i prevention! understryker den erfarne diabetesexperten.

Internationell diabeteskongress på Kuba

Som en konsekvens av USA-blockaden mot Kuba anländer till Havanna USA-medborgare med diabetesfot.  Det har hittills varit rätt okänt att denna diabetes behandlas på ön. Ileydis Iglesias Marichal är chef för både det Endokrinologiska som Diabetescentret i Havanna och säger till Flamman att kostnaden är mycket låg.

– Vi har inte den uppgiften utan den ligger på Clinica Cira Garcia. Men de gånger vi har haft utländska patienter inlagda hos oss har priset för fem dagars behandling kostat patienten300 dollar, vilket är ett lågt pris.

Ileydis Iglesias Marichal är chef för det Endokrinologiska Institutet och Diabetescentret i Havanna.

Hon uppger att i december (intervjun gjordes den 28 november 2014) anländer det ett antal kongressledamöter från USA som ska besöka centret. Samtidigt ska den Internationella Diabetesfederationen (FID) genomföra sin kongress i den kubanska semesterorten Varadero den 10-12 december 2014.

– Parallellt med denna genomförs kurser för delegaterna och läkarna i hur Kuba bekämpar bland annat diabetesfot och hur vi applicerar med Heberprot-P, säger chefen för centret.

Obama borde tänka på sina diabetessjuka

Alla jag talade med i Havanna underströk att valet av plats för den internationella kongressen är en markering och en uppmuntran för Kubas framgångar inom hälsovården och särskilt inom diabetes. Man ska också se det i skuggan av att ett litet land som blockerats under 53 år av den ekonomiskt och militärt starkaste staten i världen, har stått emot en enorm press och påtryckningar men som i praktiken besegrade Jätten. Nu erkänner självaste Obama att det har varit USA som isolerat sig själv.

– Obama borde tänka på sin egen befolkning som har diabetes och som har tvingats amputera. Att ta bort blockaden och embargot skulle vara det ideala, vi har lidit tillräckligt av den. Trots det fortsätter vi att ge vårt folk och alla folk i världen all den behandling och tjänster som vi alltid har gjort.


 

Här forskar Kuba fram sina nya mediciner

Inte långt från Havannas internationella flygplats Jose Marti återfinns Centrum för Genteknik och Bioteknik, IGBC, ett av de största forskningscentren i världen. Här arbetar och forskar 1400 kubaner och Manuel Raices är en av cheferna för centret och är vetenskaplig sekreterare inom FID:s ledning.

Han är till yrket biolog och har forskat flera år på Uppsala Universitetssjukhus. Han känner en stor kärlek till sina svenska kollegor och hyser en stor beundran för deras yrkeskunskaper. Raices är ett exempel på det aktiva forskarutbytet mellan Kuba och Sverige på 1970- och 80-talet. Men utbytet avbröts efter mordet på Palme då hela politiken vreds åt höger i Sverige.

– På IGBC har vi avdelningar för forskning, en produktiv enhet, en kontrollenhet av kvalitén och en preklinisk forskningsenhet. Denna står i intim kontakt med våra sjukhus där experiment genomförs i flera faser för att därefter, om resultatet är framgångsrikt, tillämpas i massiv skala, säger Raices.

Sverigekännaren Manuel Raices är en av cheferna för centret och är vetenskaplig sekreterare inom FID:s ledning.

Fri från tropiska sjukdomar

I bakgrunden finns en stor tavla med Che, som själv var läkare. Han betonade vikten av forskning i mänsklighetens tjänst, inte för kapitalistisk vinning utan för att förebygga enkla sjukdomar som tar livet av miljoner människor i världen.

– Vårt center har haft en stor betydelse för den kubanska hälsan. Det har utvecklat ett läkemedel som diagnostiserar 26 olika sjukdomar. Vi producerar vaccin med tre preventiva effekter som ger barnet ett förhöjt skydd mot sjukdomar. Förmodligen är Kuba det enda tropiska landet i världen utan tropiska sjukdomar.

När jag kommer tillbaka till mitt logi för veckan på Kuba står min vän Orlando, 86, och väntar på mig framför 11-våningshuset, 5-6 kvarter från Revolutionsplatsen. Och efter dagens omskakande reportage försäkrar jag honom att “i morgon och alla andra mornar” ska jag hänga på pensionärernas morgongymnastik. För det är som Mirian säger, vi rör oss alldeles för lite.

Dick Emanuelsson

http://youtu.be/_fO5MX_PZsU?list=UUD-CrDORRxvPMxLcOMqJCcA





Fakta Diabetes


  • Världshälsoorganisationen (WHO) registrerade 2013 inte mindre än 371 miljoner diabetiker i världen, en siffra som förväntas överstiga 552 miljoner år 2030; varför det har hävdats att denna sjukdom kan kräva fler dödsfall än aids, och utgör nu den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen.
  • Diabetes mellitus (sockersjuka) är en endokrin sjukdom, där blodets innehåll av socker (glukos) är förhöjt. Blodets halt av glukos (blodsockernivån) stiger om kroppen har brist på eller saknar hormonet insulin, om kroppen har ett större insulinbehov än vad bukspottkörteln klarar att producera, eller om kroppens känslighet för insulin är nedsatt så att det tillgängliga insulinet inte kan tas upp av vävnaderna.
  • Det finns flera olika former av diabetes, varav de två vanligaste är typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Därutöver finns graviditetsdiabetes och sekundär diabetes. Diabetes är med över 350.000 drabbade en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige, och benämns därför ibland som en folksjukdom.
Källa: Wikipedia






 HEBERPROT-P, en bakgrund

Funktioner och fördelar med behandling Heberprot-P

  • Det stimulerar granulering och accelererar återepitelisering av diabetesneuropati och ischemiska sår, motsträvig läkning.
  • Minskar tiden för läkning. Minskar antalet operationer.
  • Dämpar reperfusionsskada.
  • Bidrar till att rädda olika kroppslemmar.
  • Effektiv lösning på ett icke uppfyllt medicinskt behov.
  • Indicerat för behandling av djupa sårkomplex, resistent mot alla typer av konventionell behandling hos diabetespatienter med sår och amputationsrisk.
Registrerad på Kuba i juni 2006 och ingår i det Grundläggande Läkemedelsprogrammet sedan april 2007.


Dess användning har godkänts i: Kuba, Algeriet, Argentina, Uruguay och Venezuela.

Patent beviljat i: USA, Europa, Australien, Hong Kong, Singapore, Sydkorea, Sydafrika, Ryssland, Kina, Indien, Ukraina, Mexiko och Kuba. 
Patentansökning har gjorts i: Argentina, Brasilien, Kanada, Indonesien, Japan, Malaysia, Thailand och Chile.

Källa: CIGB

 


Diabetes i USA och Kuba


  • American Diabetes Association (ADA) rapporterade att 29,1 miljoner USA-medborgare fick diagnosen diabetes. De utgör 9,3 procent av befolkningen och var en ökning med 3,3 miljoner jämfört med 2010.
  • En av tre amerikaner födda under de senaste fem åren kommer att utveckla diabetes.
  • 700.000 nya fall diagnostiseras varje år.
  • 2010 genomfördes 74 000 amputationer i USA, enligt ADA.
  • Diabetiska sår kostar det amerikanska sjukvårdssystemet runt 11,3 miljarder per år.
  • Globalt sett utgör behandlingar av diabetesfot 20 % av de totala sjukvårdskostnaderna.
  • Mellan 35-40 % av diabetespatienter lider av kroniska sår någon gång i sitt liv.
  • På Kuba, utgör antalet diabetiker ca 3-6% av den totala befolkningen.
  • Antalet amputation uppskattas till cirka 1 500-3 000.





Ebola, Afrika och Kuba


– Låt oss jämföra svaret från den kubanska regeringen med den spanska regeringen. Den kubanska regeringen har sänt 160 hälsovårdsexperter&läkare och planerar att utöka denna insats till 300 läkare. Det är den regeringen som har gett det snabbaste, mest effektiva och mest övertygande svaret på vårdbehovet mot denna epidemi i Västafrika. Det är ganska imponerande, om vi jämför de möjligheter varje regering förfogar över, sa José Antonio Bastos, ordförande för Läkare utan Gränser i Spanien.




De tio giganterna inom läkemedelsindustrin


Vid sidan av vapenindustrin och narkotikahandeln är läkemedelsindustrin en av de mest vinstrika grenarna av den kapitalistiska världsmarknaden. Den förväntas registrera en volym för 2014 på 1100 biljoner dollar (1100 000 000 000 000 dollar, eller 1.100.000 miljarder).


Tio företagsgiganter är dominernde, bland dem Astra-Zeneca som ligger på 7:e plats. På förstaplatsen finns USA-företaget Pfizer som 2013 sålde för 44.4 miljarder dollar som gav åtta (8) miljarder dollar i vinst, nära 67 miljarder kronor. Deras främsta vinstmaskin var kolesterolmedicinen lipitor som omsatte 12,7 miljarder dollar.

Dick Emanuelsson


 Nationella Endokrinologinstitutet och Diabetescentret i Havanna

  • Institutet ingår som en av 18 installationer på Kuba. Det tillhör och samarbetar med den Panamerikanska Hälsovårdsorganisationen samt WHO.
  • Institutet har tre uppgifter och den främsta uppgiften är forskning i diabetes. Den andra uppgiften är fortbildning av personal i endokrinologi, epidemilogi och laboratoriumtjänster. Den tredje funktionen är assistens i interneringen av patienter på centret som utbildas i sin sjukdom i sällskap med anhöriga.



Fakta massidrott på Kuba:


  • Under de Centralamerikanska och Karibiska Friidrottsspelen i Veracruz, Mexiko, i november, vann det lilla karibisiska landet spelen klart med 123 guldmedaljer medan värdnationen Mexiko fick 115.
  • Kuba har 11,2 miljoner invånare medan Mexiko har 122,3 miljoner invånare.
  • Det är uppenbart att Kubas satsningar på både preventiv hälsovård, en gratis och fri utbildning och massiv satsning på idrott också ger framgångar på elitnivå.

D.E.