domingo, 24 de diciembre de 2017

Cuba: ¿Dólares “inocentes” a las ong´s para reventar Cuba desde adentro?

La nueva modalidad para hacer crecer una casi inexistente oposición política en Cuba es trasladar a los opositores a conferencias y talleres en el continente latinoamericano. Es el caso de Colombia que ha vuelto un centro de capacitación de la contrarevolución cubana.





¿Dólares “inocentes” a las ong´s para reventar Cuba desde adentro?

Por Dick Emanuelsson

La historia parece que se repite con la vieja política hostil hacia Cuba. Nuevamente un presidente estadounidense habla con el garrote en la mano. Sus declaraciones se vuelven cada vez más hostiles y se distingue cada vez más un panorama peligroso en el horizonte. Pero Cuba no es una presa fácil, sabe y puede defenderse. Por eso el apoyo financiero y material del Departamento de Estado a las llamadas organizaciones ong´s crece y se intensifique. Su tarea es reventar a Cuba desde adentro.

* *  *

Con el choque de un carro a un árbol a las 5 de la mañana en el mes de julio de 2012, llevado por un sueco y un español, comenzó a revelarse uno de los canales de la lluvia de billetes verdes entregados por las diferentes fachadas estadounidenses y europeas a las llamadas ´ong´s cubanas. El Tío Sam intenta con diferentes métodos meter un pie en territorio cubano.

Alan Gross. Detrás el rostro feliz un espia.
Uno de esos métodos no solo es entregar dinero, sino también equipos de comunicación y aparatos de alta tecnología, como teléfonos satélites y software para encriptar las comunicaciones. Para poder manejar esto se requiere capacitación. Uno de los casos más conocidos fue el espía norteamericano, Alan Gross, que pasó cinco años en la cárcel cubana por ingresar esa tecnología a la isla para la contrarrevolución cubana.

Con las nuevas reglas y legislación de migración cubana, se ha hecho más fácil de viajar a diferentes países. Ya no es tan necesario como antes, que los agentes extranjeros ingresen a la isla para capacitar a los cubanos opositores al gobierno de La Habana. La capacitación puede hacerse también en el exterior. Y uno de los lugares más frecuentados se ha vuelto Bogotá, Colombia.

En un análisis en el semanario y periódico colombiano VOZ, el periodista Alberto Acevedo resume el tema que Colombia se ha convertido “en teatro de operaciones contrarrevolucionarias contra Cuba, la Cancillería colombiana, extrañamente facilita visado a estos personajes, mientras restringe autorizaciones a ciudadanos cubanos que quieren visitar este país”.

Para los cubanos en común conseguir una visa a Colombia o a Honduras es prácticamente imposible, si no va por los canales entre los dos estados. O a través los organismos al servicio al Departamento de Estado, como la USAID o diferentes ong´s financiadas y al servicio al Estado norteamericano. Porque una visa, si es que le dan al cubano, cuesta por lo menos 500 dólares y es rodeada de diez requisitos, según la categoría “C”.

Uno de muchos ejemplos del aporte económico del NED (National Endowment for Democracy, La Fundación Nacional para la Democracia) para las organizaciones contrarevolucionarias cubanas, en este caso canalizado y facilitado por el funcionario de  la OEA, el costarricense Carlos Quesada. Haz click para tamaño grande.


Capacitaciones de cubanos en el exterior

Una de aquellas ong´s que desde varios años intenta de ganar base social en Cuba se llama Global Rights Partners For Justice. Es dirigido por el costarricense Carlos Quesada, abogado con una Hoja de Vida impresionante. Ha trabajado y actuado en diferentes organismos internacionales y es director de Programas para América Latina de esa entidad. Incluso ha estado íntimamente ligado y contratado por los diferentes organismos de la Organización de Estados Americanos (OEA) [https://www.oas.org/dil/esp/cv_Carlos_Quesada.pdf].

Carlos Quesada
No es cualquier reaccionario con vínculos públicos con de la extrema derecha americana-cubana en el Sur de Florida. Su fuerte es trabajar con organizaciones de toda Latinoamérica y con ellas poner un pie en Cuba. La estrategia es crear un intercambio entre las organizaciones del continente con las organizaciones en Cuba creadas por el Departamento de Estado.

Acevedo menciona dos organizaciones colombianas que han sido utilizadas para abrir el horizonte cubano. Una de ellas es Caribe Afirmativo, integrado por personas del grupo LGTBI. La otra organización es Cimarrón, constituido por personas de raza negra. Tienen un trabajo en temas sumamente importante. Pero reciben parte de su financiamiento y capacitaciones de EEUU, entre los donantes encontramos NED y USAID.

En Cuba existe un pequeño grupo llamado el Comité de Ciudadanos por la Integración Racial, CIR que tiene vínculos con los dos grupos colombianos que Carlos Quesada aprovecha para poder ganar espacio en Cuba.

“El proyecto contó con cuatro capacitaciones a los miembros del Comité de Ciudadanos por la Integración Racial, CIR, de Cuba, que se hicie­ron todas en Colombia, bajo la coordinación de la ONG (colombiana) Caribe Afirmativo. En mayo de 2014, Caribe Afirmativo envió como emisarios a Cuba, en fun­ción de desarrollar acciones contrarrevolucionarias, a Edgar Antonio Plata Chacón y a Alexander Pérez Álvarez. Estos personajes, en una reunión celebrada en la casa de Juan Antonio Madrazo, del CIR, entre­garon instrucción, dinero y abastecimientos, además de recursos tecnológicos, para la ejecución de acti­vidades subversivas en la isla”, relata el periodista de VOZ.

¿Existe racismo en Cuba?

La organización Global Rights, a través de Carlos Quesada ha trabajado desde el año 2012 para consolidar la relación estrecha entre la Global Rights y la Corporación Caribe Afirmativo. “Hoy, dice Acevedo, esa colaboración a la contrarrevolución cubana se sigue adelantando a través del Iredh, que dirige Carlos Quesada”.

Agrega que Quesada utiliza sus vínculos con diferentes organizaciones internacionales, especialmente con el Sistema Interamericano de Derechos Humanos y el Sistema de Naciones Unidas, el director de Informativo Caribe, Wilson Castañeda Castro, “busca establecer relaciones con entidades cubanas reconocidas por el Estado, como el Centro Nacional de Educación Sexual de Cuba, Cenesex, para utilizar este canal como puerta de entrada a la isla y desarrollar con más libertad sus actividades subversivas”.

Si hay algo que no se puede acusar Cuba es ser un estado racista o un estado que discrimina al ciudadano por su orientación sexual. Pero ese es el pretexto para la entrada de las donaciones de organismos norteamericanas de fachada civil de la CIA como la NED [en inglés: National Endowment for Democracy, La Fundación Nacional para la Democracia] o la USAID. En los documentos y reportes confidenciales Carlos Quesada habla de la importancia de aumentar el presupuesto y reforzar las capacitaciones, tanto en Cuba pero sobre todo en el continente latinoamericano.

Un/a cubano/a operada y casada a través el Centro Centro Nacional de Educación Sexual de Cuba, Cenesex. ¿Que país latinoamericano tiene una política tan abierta hacia la diversidad sexual? En Honduras, para mencionar un caso, han sido asesinado más de 150 seres humanos del grupo LGTBI desde el golpe de estado en 2009. Las cifras son alarmantes también en países como Brasil, Perú o Argentina. Pero el Departamento de Estado (US) se preocupa por la situación en Cuba.


El doble papel de Colombia

Alberto Acevedo, VOZ:

“Es notorio, en este sentido, que funcionarios del Departamento de Derechos Humanos del Ministerio de Relaciones Exteriores, en Bogotá, en coordinación con Carlos Quesada, realicen gestiones para agilizar los trámites de visado de los contrarrevolucionarios que participan en las capacitaciones, de las cuales dimos cuenta en nuestra nota anterior.

En la cancillería colombiana, hay una doble moral: se le facilita la visa a los enemigos del gobierno cubano, mientras se dificulta, a través de su legación en La Habana, el visado a ciudadanos comunes y corrientes que desean viajar a Colombia. La cancillería no puede estimular acciones que conduzcan a este entramado subversivo contra un país que asumió un compromiso decisivo en el logro del proceso de paz que hoy nos enaltece ante el mundo”.

Correspondencia de la ong colombiana Caribe Afirmativo al consul colombiano en la Habana con el pedido de facilitar los trámites consulares de visa para los opositores cubanos y su participación en la capacitación en Colombia. Haz click para tamaño grande.


Los mismos organismos gringos desde Europa

¿Qué consecuencias tuvo esa fatal madrugada el 22 de julio de 2012, cuando el carro arrendado por el presidente de la Juventud Demócrata-cristiana de Suecia, Aron Modig y el conductor, el español Ángel Carromero líder de la juventud del Partido Popular (Nuevas Generaciones) chocó con un árbol cuando iba a manejando a 120 kilómetros por hora? En el asiento atrás estaban los contrarrevolucionarios Oswaldo Payá y Harold Cepero que murieron aplastados por el violento choque.

El sueco Aron Modig con 4000 euros.
En los interrogatorios en la Habana, Modig relató que trajo desde Suecia 4000 euros que iba a entregar a Payá. Contó en una entrevista que le hice en su vuelta a Suecia que había viajado también el año 2009 a la Habana. La misión era entregar dinero y “equipos” a “periodistas en Cuba”. Dice que no recordar exactamente cuánto dinero se trataba, ni qué tipo de equipos entregó. Participó, dijo, en “reuniones de apoyo” de los disidentes cubanos.

Pero lo interesante es que el sueco Modig no partió desde Suecia a la Habana. El 15 de julio de 2012 se encontraba en la ex república soviética Georgia, hoy un estado subordinado a EEUU. En un Twitter del 15 de julio escribió lo siguiente:

“Los órganos internacionales de los Demócratas y los Republicanos, NDI y NRI respectivamente, están ambos activos en Georgia. Hoy escucharemos sus versiones sobre el clima político.”

De Georgia voló directamente a Madrid donde se reunió con Carromero, el tercer político en la jerarquía de la Juventud del PP y compraron el pasaje para la Habana para entregar el dinero. El resto ya es historia.

El 15 de julio se reportó a través su Twitter desde Georgia.
 
El 19 de julio subió al avión y se despedió de sus patronos "por unos días". Pero tres días después quedaría desnudado en Cuba como un mandadero del Departamento de Estado con la intención de imponer SU democracía a los cubanos.


Fondos secretos

Cada año el Departamento de Estado entrega fondos millonarios a diferentes organizaciones cubanas. Las más conocidas son “Damas de Blanco”, en donde se pelea como nunca en la repartición de los recursos económicos. También hay un fondo no público de millones de dólares expedido por el Congreso norteamericano, calculado a 50 millón es de dólares.

En Suecia pasa lo mismo. La ASDI (la Agencia Sueca de Ayuda al Desarrollo) tiene desde varios años un fondo secreto dirigido hacia Cuba que no figura en los resúmenes o contabilidades anuales del ente estatal. Sus representantes niegan de hacer comentarios cuando les preguntamos.

La guerra permanente contra Cuba

El colega colombiano, Alberto Acevedo, advierte a sus compatriotas de dejarse prestar por la política injerencista y guerrerista de la administración Trump, cuyas intenciones agresivas contra la isla caribeña es más clara que nunca:

“Ojalá recuerden la experiencia del mercenario y espía norteamericano Alan Gross, que fue a parar con sus huesos un largo rato en una prisión, por sus actividades contrarrevolucionarias. Las autoridades de la isla no son tontas, ni están dormidas. Y el gobierno colombiano, por elemental decencia, debería entregar explicaciones sobre las andanzas de estos personajes, a los que ninguna autoridad les pone cortapisa”.














martes, 3 de octubre de 2017

Trumps sciencefictiondiplomati mot Kuba aviserar nytt kallt krig

USA-presidenten har en politisk målsättning med att kasta ut 16 kubanska diplomater; att återgå till den gamla Monroedoktrinens epok med knölpåkspolitik och nya aggressioner mot sin omvärld.





Trumps sciencefictiondiplomati mot Kuba aviserar nytt kallt krig

Av Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

TEGUCIGALPA / 2017-10-03 / USA gav i dag order till 16 kubanska diplomater att lämna USA inom sju dagar. Tidigare har två kubaner utvisats trots att varken myndigheterna i USA eller Kuba kunnat finna ett svar eller ursprung på varför ett antal tjänstemän på USA:s ambassad i Havanna ska har utsatts för ohörbara ”akustiska attacker”. Det hela är ett sciencefictionscenario, menade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez när han kommenterade dagens beslut av State Departement.

Kubanska läkare, poliser eller myndigheter har inte fått möjlighet att undersöka eller tala med de påstått drabbade USA-diplomaterna. De har ej heller fått tillgång till att undersöka deras privatbostäder där de påstås har blivit utsatta för ” akustiska attacker”.

Man ska naturligtvis inte underskatta ett lands teknologiska kapacitet, även om det är fattigt. Men att Kuba skulle förfoga över en teknologi som är okänd till och med för världens mest avancerade stat inom denna sektor är tvivelaktigt.

”Nordkorea eller Iran”?

Och det vet alla. Därför poppar det nu upp alla slags märkliga konspirationsteorier om vad det kan vara som kan ”ligga bakom”. Den gamla kolonialmakten Spaniens massmedia känner ett moderligt ansvar att komma med svar och dessutom ett dräpande sådant.

El Pais menar till och med på fullt allvar att Nordkorea kan ligga bakom: “En tredje rival till USA, det talas om (Sic!) Ryssland, Iran eller Nordkorea kan ha utfört attacken, kanske med hjälp av besvärliga kubanska agenter”.

El Pais som i svenska medier helt orättvist ansetts som ett föregångsexempel för seriös journalistik kan inte ens randa ihop en trovärdig historia och det blir en pinsam läsning, menar den baskiske journalisten Jose Manzaneda i en artikel som bokstavligen klär av spanska medier i frågan om ”ljudtortyren” på USA-ambassaden i Havanna.

Kubansk terrorist som ”källa”

Men dessa spanska murvlar är i verkligen dåligt sällskap. Manzaneda tar exemplet med den gamla frankistiska dagstidningen ABC som har pratat med den kubanske terroristen Luis Zúñiga Rey. Denne tvivlar inte en sekund med att peka ut regeringen Raul Castro som direkt ansvarig för ”ljudtortyren”. Zúñiga påstår att han under tiden han avtjänade sitt straff i ett kubanskt fängelse utsattes ”långvarig auditiv tortyrer” via ”ultraljud med hög våglängd”. För att ge trovärdighet till sin berättelse noterade ABC att han för flera år sedan fördömde ´kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba inför FN: s allmänna råd´, med ”säte i Genève”.

Det är sant att Zúñiga talade inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genevé. Vad ABC inte uppgav var att året var 2004 och att Zúñiga talade som representant för USA-regeringen, några månader efter USA:s folkrättsvidriga invasion av Irak. ABC eller andra medier som har citerat denne person har heller sällan uppgivit att Zúñiga var CIA-agent på 1970-talet och en av de mest utmärkande terroristerna bland de högerextrema kubanska-amerikanska elementen i USA.

30 års fängelse för terroristattentat

Han greps 1974 när båten han färdades med anlade den kubanska kusten. Fartyget var fullastat med vapen och sprängämnen. Han dömdes till 30 års fängelse men frigavs efter 14 år. Tillbaka i USA organiserade han en paramilitär grupp. Denna finansierades av den Kuban-Amerikanska Stiftelsen (FNCA). På sin meritlista har den ett stort antal terroristattentat i Kuba, nio attentat mot Fidel Castro och bombattentat mot turistanläggningar på Kuba.

Manzaneda dräper Zúñigas uttalande om ”ljudtortyr” på den för två år sedan öppnade USA-ambassaden i Havanna med att ”Luis Zúñiga aldrig tidigare har anklagat (de kubanska myndigheterna) för att ha utsatts för ´ljudtortyr´.” Men efter drygt tio års frånvaro på den politiska scenen såg han nu sin chans.

CNN:s ”tredje aktör”

På presskonferensen i dag ställde CNN-Internationals reporter i Havanna frågan som El Pais hade gissningar om; den ”tredje aktören”.

– Kan det vara en tredje aktör inblandad? frågade CNN-reportern den kubanske utrikesministern Rodriguez.

– Det har aldrig funnits någon ”tredje aktör”, svarade Rodriguez kort.

– Jo, men de olika bomber som exploderat på turisthotell och andra platser, förklarade CNN-journalisten.

– De kom inte från ett ”tredje” land, de kom från USA, dräpte Rodriguez USA-journalisten och alla de rykten som medierna har startat i ”Ambassadtemat”.

Förevändning för nytt kallt krig?

De kubanska myndigheterna informerades den 17 februari i år om de påstådda medicinska besvären i form av nedsatt hörsel eller illamående. Kubanerna insåg den politiska dynamiten och vad en eventuell incident av denna dignitet kunde innebära i de nyetablerade diplomatiska förbindelserna. Dessa har varit avbrutna sedan 1960 och Kuba har varit utsatt för en mer än ett halvt sekel lång blockad. Att den nya regeringen i Vita Huset också är en relik från det kalla krigets dagar, men med en kärnvapenarsenal aldrig tidigare skådad nivå, gör att kubanerna har agerat med mycket stor fingertoppskänsla.

USA-diplomaterna, deras familjer och bostäder i Havanna gavs därför största prioritet och beskydd enligt Genevéöverenskommelsen. Nya kanaler mellan ambassaden och den kubanska statens speciella säkerhetsenhet för diplomatkåren öppnades. En speciell expertkommitté skapades som inledde en totalt integrerad analys av händelserna. I kommittén togs poliser, läkare och vetenskapsmän in som referenser.

USA-sidan kallsinnig för att utreda

Men USA-ambassaden och State Departement har inte varit lika beredvilliga till att samarbeta med den kubanska expertkommittén. Enligt den kubanske utrikesministern har USA-ambassaden bara en gång överlämnat uppgifter av intresse. President Raul Castro tog då kontakt med ambassadens Chargé-d’affaires och insisterade i vikten av att samarbeta för att gå till botten med fallet.

I brist på uppgifter från USA-ambassaden har de kubanska experterna rest till USA för att direkt på plats ta upp diskussionen med sin motpart för att få in mer uppgifter och skapa sig en bild av fallet. Men de uppgifter som USA-representanterna har överlämnat anser den kubanska expertkommittén inte ger en tillräcklig fullödig bild för att klarlägga temat.

Men kubanerna har gått in i väggen vad gäller samarbetet med USA, trots att det borde ligga i USA-myndigheternas intresse av att få veta vad som verkligen har hänt, eller inte hänt. För den kubanske utrikesministern sa på presskonferensen vad det kubanska UD har förfäktat tidigare, att frågan om påstått ”ljudtortyr” mot USA:s ambassadtjänstemän ”inte får politiseras”.

USA-kommitté till Kuba

För Kuba har inte fått tillgång till de medicinska utredningarna som utförts av USA-läkare av de 2-3 drabbade eller haft ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter med sina USA-kollegor. Detta är naturligtvis helt nödvändigt för att medicinskt kunna slå fast vad som har hänt.

”Bara efter upprepade påstötningar hos USA:s regering kunde representanter för specialistgrupper från USA resa till Havanna i juni, augusti och september i år där de sammanstrålade med sin kubanska motpart. De uttalade sin målsättning att samarbeta mer substantiellt i utredningen av de påstådda incidenterna”, sa Kubas UD i ett uttalande som utrikesministern läste upp i dag på presskonferensen.

Det var det första gemensamma utbytet på över 50 år och bägge sidor värderade högt de tre resorna som USA-kommittén gjorde till Kuba. Resultatet hittills av arbetet mellan de bägge kommittéerna ger inga som helst bevis eller grund för att peka ut Kuba som ansvarig för de påstådda skadorna eller ursprunget till dessa.

Språkröret USA:s UD Heather Nauert erkände i slutet av september att inte heller USA:s undersökningar av fallet inte gett något resultat.

– Verkligheten är den att vi inte vet vad eller vem det är som har orsakat detta. Det är därför som undersökningen fortlöper.

Medicinska experter är skeptiska

Hittills finns det ingen trovärdig förklaring av de olika symptomen som beskrivs, inklusive yrsel, migrän, hörselnedsättning, kognitiv försämring och till och med mild hjärnskada. Beskrivningen av fallen och deras effekter kommer helt och hållet från pressen, eftersom det inte finns någon officiell rapport, uppgav Rodriguez.

– Under min 40 år långa karriär har jag aldrig sett en hjärnskada som orsakats av buller, sa professor Antonio Paz Cordovez, chef på Kubas största sjukhus Hermanos Ameijeiras och ordförande för den kubanska Föreningen för Öron, Näs- och Halssjukdomar till den kubanska dagstidningen Granma den 27 september.

Han finner också det svårt att associera amnesi eller oförmåga att komma ihåg specifika ord med akustisk skada, vilket har rapporterats av vissa medier.

Och han får stöd av internationella experter.

– Hjärnskada och hjärnskakning är inte möjligt, säger Joseph Pompei, en tidigare forskare vid Massachusetts Institute of Technology och en psykoakustisk expert, till nyhetsbyrån AP. Någon kanske skulle ha stoppat huvudet i en swimmingpool full av kraftfulla ultraljudsgivare.

Få rön eller bevis

Konspirationsteorier har till och med hävdat möjligheten att ett okänt och ultramodernt vapen skulle ha använt infraljud eller ultraljud.

Några av de påstådda offren berättade för pressen att de inte hört något och andra sa att de känt ljud av insekter eller skrikande metall. Från en teknisk synpunkt kan det mänskliga örat höra frekvenser från 20 Hertz (HZ) till 20 KHz (20.000 Hz).

– Det finns inte mycket bevis för att frekvensområden av infraljud och ultraljud ha en inverkan på människors hälsa, menade en före detta forskare i audiologi hos USA:s flygvapen på den prestigefyllda webbplatsen The Verge, som publicerar nyheter om teknik, som Granma citerar.

Elisa Leyva Monteros, specialist på öron-, näs- och halssjukdomar och är audionom på sjukhuset Hermanos Ameijeiras, instämmer.

Hon påpekar att ultraljud, till exempel, har använts i årtionden i diagnos och övervakning av graviditeten utan att ha visat sig orsaka skadliga effekter på fostrets hörsel. Inte heller har det rapporterats om skador hos teknikerna som dagligen använder dessa utrustningar.

Leyva Monteros hävdar att hon aldrig har diagnostiserat personer som drabbats av infraröd eller ultraljud och anser att det är svårt att upptäcka någon på Kuba.

Men en stor del av de påstådda händelserna i Havanna, enligt USA-källor, sägs ha ägt rum i trånga utrymmen, ibland i ett enda rum och med laserprecision. Det ohörbara ”ljudet” skulle bara ha påverkat en viss person utan att skada övriga.

– Det är en okunnighet om vad det är och hur en ljudvåg expanderar, säger Daniel Stolik till Granma, professor på Havannas universitet och en av de kubanska fysiker som har studerat ljud.

Men Donald Trump har förmodligen inte lyssnat tidigare och än mindre i dag på sina experter, både medicinska som teknologiska för USA-presidenten har en politisk målsättning med att kasta ut 16 kubanska diplomater; att återgå till den gamla Monroedoktrinens epok med knölpåkspolitik och nya aggressioner mot sin omvärld.

Den 11 september 1980 mördades Felix Garcia Rodriguez. Han var den förste ackrediterade kubanske diplomaten i USA och hos FN. Förövare var kuban-amerikaner som alltid har beskyddats och backats upp av USA-regeringarna. Med Donald Trump förstärks denna internationellt brottsliga politik.


Mördade kubanska diplomater

Efter revolutionens seger 1 januari 1959 har terrorismen mot Kuba från USA-territorium pågått konstant. Mellan den 30 november 1961 till 3 januari 1963, alltså under 13 månader, utfördes inte mindre än 5780 terroristattentat mot Kuba med USA som Gudfader och ”Värd” för de exilkubanska terrorgrupperna.

Men också på USA-territorium genomfördes en statlig terrorism mot kubansk personal och intressen i USA.

Enligt självaste FBI genomförde den kontrarevolutionära terroristgruppen OMEGA 7 ett trettital attentat i New York, New Jersey och Florida mellan 1975-1983.

I New York mördades den kubanske diplomaten Felix Garcia Rodriguez den 11 september 1980. Garcia var den förste kubanske diplomaten som ackrediterades i FN.

Garcia hade deltagit i en högtid till minnet av den mördade chilenske presidenten Salvador Allende, ett möte arrangerat av exilchilenare i USA. Allende störtades i en USA-stödd militärkupp just detta datum 1973.

När Felix Garcia stannade sin bil framför ett stoppljus dök en hans mördare upp och sköt ihjäl den kubanske diplomaten med fyra skott.

Trumps nya knölpåkspolitik mot Latinamerika

Är det dessa politiska relikgrupper från maffians och den öppna USA-imperialismens epok, den epok som Obama lovade skulle upphöra när han träffade Latinamerika i ett kontinentalt toppmöte i Trinidad 2012 som nu ska bli Trumps nya Latinamerikapolitik?

En sak är dock klar; Kontinenten och Kuba är inte det samma som när USA led ett svidande politiskt och militärt nederlag i april 1961 då invasionen av Grisbukten genomfördes.

Läs mer:
”Ljudtortyr i Havanna och hyckleri på högsta nivå