lunes, 27 de febrero de 2017

Kuba avslår visumansökan från OAS´ generalsekreterare och hävdar sin nationella suveränitet

Luis Almagro, infällda bilden är OAS´ generalsekreterare och bjöds in av Rosa Maria Payá, till höger, dotter till Oswaldo Payá, svuren fiende till den kubanska revolutionen och finaniserad av CIA och svenska KDU.
I mitten den republikanska högerextrema kongressledamoten Eliana Ros-Lethinen, som offentligt uttalade sig om att hon skulle betala för att se Fidel Castro mördad. Det är i dessa kretsar som Payá rör sig och lever i i sin exil i Miami. Trots att hon påstår sig vara förföljd i Kuba reser hon dit flera gånger per år och övernattar i familjens hus som de fortfarande har kvar. Och det var dit som hon bjöd in Almagro för att ta emot priset "Frihet och Liv" den 22 februari. Men Kuba förblir suveränt och vägrade Almagro inresa. Kuba utesluts i februari 1962.


Kuba avslår visumansökan från OAS´ generalsekreterare och hävdar sin nationella suveränitet

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-02-27 / OAS´ generalsekreterare Luis Almagro fick avslag på sin visumansökan och kunde inte resa till Kuba för att ta emot ett pris hos en av oppositionsgrupperna. De kubanska myndigheterna anser att Almagro skulle delta i ett politiskt destabiliseringsförsök.

Uruguays förre president `Pepe´ Mujica är i dag djupt ångerfull efter att ha rekommenderat OAS´ medlemsstater att utse sin förre utrikesminister Luis Almagro till posten som OAS´ generalsekreterare. Denne, menar Mujica, deltar mer i attackerna mot Venezuela, Ecuador eller Bolivia än att använda sig av OAS´ Demokratiska Charta när president Dilma Rousseff avsattes på ett kuppartat sätt av Brasiliens kongress.

I onsdags (22 februari) förra veckan var Almagro inbjuden till att ta emot ett ”frihetspris” på Kuba. Värd var Rosa Maria Payá, dotter till Oswaldo Payá. Denne avled i en bilolycka i juli 2012 i en bil som hade hyrts av Angel Carromero från det spanska regeringspartiets PP:s ungdomsförbund och Jens Aron Modigh, ordförande vid tidpunkten för olyckan i svenska kdu. (http://cubadick.blogspot.com/2013/05/aron-modig-kdu-med-ratt-att-storta.html)

En nervös skakad Jens Aron Modigh, ordförande 2012 för det svenska KDU på presskonferensen i Havanna efter krocken där Oswaldo Payá förolyckades. Modigh förde olagligt in 4000 euros till Kuba som han skulle överlämna till Oswaldo Payá, ett brott som i Sveriges bestraffas med två års fängelse; "ekonomiskt stöd från utländsk makt", heter det i brottsbalken.


Modighs 4000 euros

Modig hade rest till Kuba på turistvisum för att överlämna en påse med 4000 euros till Payá. Denne företrädde ett kristdemokratiskt parti i Kuba som i likhet med större delen av den mångfasetterade oppositionen i Kuba är finansierad av USA.

De två hade kört hela natten från Havanna till Bayamo, i sydöstra Kuba, en sträcka på 70-80 mil. Klockan 5 på morgonen tog den asfalterade vägen slut och Carromero, som körde i 120 kilometers fart, förlorade kontrollen över bilen efter att ha nonchalerat varningsskylten med ”60 km-Grusväg” en bit innan. Bilen kraschade mot ett träd varvid Payá och en av hans partikamrater som satt i baksätet, förolyckades.

Trots att både kubanska som spanska myndigheter konstaterade detta och var överens om straffet på fyra års fängelse, som avtjänas i husarrest i Madrid, gick Rosa Maria Payá ut och anklagade den kubanska säkerhetstjänsten för ”mord på sin far” och att hon var ”politiskt förföljd av regimen”. Därför fick hon, hennes bröder och mor asyl i USA och slog sig ned i Miami utan problem.

Hyrbilen som Modig, Carromero och de två kubanerna färdades i krockade
mot ett träd i 120 kilometers fart och bakdelen, där de två kubanerna satt,
 mer eller mindre krossades. Kubanska och spanska myndigheter konstaterade
Carromeros vårdslöshet som resulterade i att två personer dödades, trots det
hävdar Rosa Maria Payá att det var kubanska myndigheter som låg bakom
dödsfallen av de två.



Flitig resenär Miami-Havanna

Trots den kubanska statens påstådda ”förföljelse” av denna unga kvinna reser hon till Kuba flera gånger per år. Som för två veckor sedan då hon, i egenskap av ordförande för ”Latinamerikanskt Nätverk av Ungdomar för Demokrati”, anlände till Havanna för att i sitt hus, som familjen fortfarande har kvar, förbereda utdelandet av priset ”Frihet och Liv”. Mottagaren var Luis Almagro, generalsekreterare i OAS.

Inför vad den kubanska regeringen anser vara en flagrant provokation, bland annat för att provocera den nye USA-presidenten att säga upp Migrationsavtalet mellan USA och Kuba som infördes i mitten av januari i år, avslog de kubanska migrationsmyndigheterna Almagros visumansökan.

Sverige, USA och Tjeckien

Endast tre ambassader skickade diplomater till ceremonin; USA, Tjeckien och Sverige. Inte ens den spanska högerregeringen Mariano Rajoys diplomater var på plats.

Gunnel Lindblom säger att Almagro
föraktas av regeringspartiets medlemmar.
– Hos vänstern i Uruguay kallas Almagro för ”Almugre”, mugre betyder smuts. Även regeringspartiet som Almagro tillhör är djupt kritiska mot hans underordnande till USA. Och det är väl så vi ser honom, en person som sålt sig till förmån för USA:s aggressiva utrikespolitik. Därför applåderades det kubanska inrikesministeriets beslut att avslå Almagros visumansökan för spektaklet hos Payá, säger Gunnel Lindblom, svenska och bosatt i Uruguay de senaste 35 åren.



Avtal Kuba-Sverige

I december 2015 skrev Sverige och Kuba under ett ramavtal för ömsesidigt utbyte (se Proletären http://www.proletaren.se/utrikes-latinamerika/90-miljoner-i-svenskt-bistand-till-cia-kubaner). Vad som då inte stod klart för kubanerna var det anslag på 90 miljoner kronor som Sida senare skulle få för att bistå vad UD kallar för ”det kubanska civilsamhället”. Det är oftast liktydigt med den del av den kubanska oppositionen som med finansiell hjälp från USA försökt störta den kubanska revolutionen de senaste 53 åren.

Den 16 december 2016 skrev Kuba och EU under ett liknande ramavtal.

Vad kan då den svenska ambassadens deltagande hos en ”oppositionsfamilj&grupp” i Kuba, som å sin sida vill se en förstärkt blockadpolitik mot Kuba och mot vad de kallar för ”diktaturen Castro” innebära för det slutna ramavtalet?

– Det finns ingen som helst relevans i att den svenska ambassaden deltar i vad alla vet är ett USA-spel mot den kubanska regeringen. De 90 miljoner kronorna ska användas för att stimulera de regeringsfientliga aktiviteterna i Kuba och är i praktiken ett underordnande till State Departement, säger Zoltan Tyroler, journalist från Jönköping som besökt Kuba många gånger under de senaste decennierna.

Ambassaden svarar

Ambassadens förstesekreterare i Havanna Kristine Erlandsson Juárez säger i en e-post till denne reporter att tredjesekreteraren Björn Cronstedt deltog i ceremonin den 22 februari hos familjen Payá.

Ambassadör Jonas Lovén 
skickade sin tredjesekreterare
Björn Cronstedt till Payás hem.
På frågan om hur Sida och ambassaden ska utveckla biståndsstrategin mellan Sverige-Kuba uppger Erlandsson att hittills har ett samarbete inletts med NIR (Näringslivets Internationella Råd) som handlar om International Bank Management. ”Den kubanska centralbanken (BCC) har uttryckt behov av stöd till kapacitetsstärkande insatser inom banker och har efterfrågat detta av NIR. Programmet som föreslås från NIR omfattar direkt utbildning av personal inom Centralbanken, Banco Internacional de Comercio, Banco Exterior de Cuba, Banco Nacional de Cuba, Utrikeshandelsministeriet, det nationella centret för bankutbildning samt Havannas Universitet”.

Erlandsson säger vidare att ett  samarbete har inletts med SKL, Sverige Kommuner och Landsting, för att genomföra en förstudie inom områden som decentralisering. Kuba har efterfrågat svensk expertis och erfarenhetsutbyte inom Organization and general functions of the local governments. Syftet med den förebredande insatsen är att genom erfarenhetsutbyte och dialog formulera ett förslag till en större insats inom ramen för strategin.

Sida håller också på att sluta avtal med UNICEF i Kuba om ett stöd gällande barns rättigheter.

Motivet till ambassadens och därmed den svenska s-regeringens närvaro på ett möte som är en direkt spark mot de känsliga förbindelserna Kuba-Sverige, förtäljer Erlandsson inget.

Fidel Castro talar inför mer än en miljon kubaner i februari 1962 då han meddelade att Kuba hade uteslutits ur OAS, de Amerikanska Staternas Organisation som Che Guevara karaktäriserade som "USA:s Ministerium för Koloniala Frågor". Fidel sammanfattade: "ALDRIG MER OAS"!


”Aldrig mer medlem i OAS”

Luis Almagro å sin sida sa i ett uttalande att han var mycket ledsen över att ha fått avslag på sin visumansökan och tillade att Kuba inte är moget för att bli medlem i OAS igen. Kuba uteslöts 1962 ur OAS på förslag av Honduras´ regering. Almagro tillade att han till och med har ett foto på den argentinsk-kubanske revolutionshjälten Che Guevara. Almagro nämnde dock inte att Che å sin sida karaktäriserade OAS som ”USA:s Ministerium för Koloniala Frågor”.

President Raul Castro kommenterade fallet Almagro med att citera den kubanska revolutionens förgrundsgestalt, Fidel Castro som vid tidpunkten för uteslutandet av landet från OAS sa att ”Kuba kommer aldrig mer bli medlem i OAS”!




martes, 31 de enero de 2017

Nytt migrationsavtal Kuba-USA. Kommer USA nu ta emot visumsökande kubaner?

Det är denna kriminella migrationspolitik som USA hittills har stimulerat och fört visavi Kuba. Fem av sex ansökningar från kubaner i Havanna om legalt visum till USA har avvisats av USA. Nu ska ett legalt, ordnat och säkert utbyte mellan USA och Kunba etableras, vilket är en stor seger för den kubanska regeringen.


Nytt migrationsavtal Kuba-USA. Kommer USA nu ta emot visumsökande kubaner?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-01-18 / Enligt ett nytt avtal mellan Kuba-USA, som trädde ikraft den 12 januari 2017, kan kubaner som legalt söker om visum till USA nu resa, om USA:s migrationsmyndigheter ger tillstånd, det vill säga. Tidigare har fem av sex kubaner som legalt velat resa till USA fått avslag på sin visumansökan på USA-ambassaden/Intressekontoret i Havanna.

I stället har USA tidigare stimulerat den illegala utvandringen från Kuba respektive invandringen till USA. Många har under den senare färden blivit hajmat.

Jose Manzaneda. Foto: Dick E.
– De som har lämnat Kuba legalt eller illegalt och illegalt tagit sig över gränsen till USA, land- eller sjövägen, har i USA fått permanent uppehållstillstånd efter ett år, bostad, arbetstillstånd, socialbidrag och senare medborgarskap. De har varit de verkliga VIP-migranterna i jämförelse med resten av främst mexikaner, haitier, eller centralamerikaner. Samtidigt har 1200 migranter från andra länder avvisats varje dag från USA, säger den baskiske journalisten Jose Manzaneda, expert på Kuba.

Men nu är det slut med den ”företrädesrätten”.

– Kubanska immigranter ska behandlas som de från andra länder, sa Barack Obama i en kommentar i Vita Husets presskommuniké.

Havanna å sin sida accepterar att ta emot de kubaner som deporteras tillbaka till Kuba, något som inte skedde tidigare.

Bägge länderna hälsar det nya avtalet men från olika ståndpunkter. Innehållet har förhandlats under ett år och utan tvekan har bägge länderna gjort eftergifter.

Det här är "La Bestia", tåget som varje år transporterar hundratusentals centralamerikaner i Mexiko till USA-gränsen. Varje år dödas hundratals personer när de rasar ner mellan vagnarna och skärs i strimlor. Varje år deporteras från USA hundratusentals tillbaka till misären i Honduras, El Salvador eller Guatemala. Under Obamas tid slog deporteringarna rekord; tre miljoner människor.


Ekonomiska Specialperioden

Det var Bill Clinton och hans rådgivare i State Departement som 1995 trodde att med politiken ”Torra och blöta fötter” skulle bidra till regeringens fall i Havanna. I Östeuropa realsocialismens stater rasat samman. Sovjetunionen gick samma väg och med den 85 procent av Kubas utrikeshandel. Den Ekonomiska Specialperioden som hade inletts på Kuba var i praktiken en krigsekonomi för överlevnad. ”Bara de med en verklig revolutionär övertygelse står pall”, sa Jonathan Rodriguez, medlem av ledningen i det kubanska kommunistiska ungdomsförbundet (UJC) när han besökte Sverige samtidigt som Clinton, med sin migrationspolitik, i praktiken lockade kubanerna att lämna ön.

När bränslet tog slut under Specialperioden, gick
"Los Macheteros" ut och högg ner sockerrören manu-
ellt. USA kunde inte knäcka det kubanska folkets
motstånd och underkuva det.
FOTO: DICK E.
Kubanerna magrade bokstavligt under de tio åren av specialperiod. Men de stod pall mot både blockad och migrationslagar som uppmanade de med högskoleutbildning, så som läkare och ingenjörer att ta sig till USA. Lyckades de ta sig in på USA-territorium fick de omedelbart permanent uppehållstillstånd och andra förmåner. Men ertappades de av kustbevakningen skickades de tillbaka till Havanna eller tredje land.

Enligt den kubanska regeringen utgör Obamas beslut ett “viktigt steg i utvecklingen av relationerna mellan de bägge länderna”. Kubas president Raul Castro sa i ett uttalande att den tidigare politiken utgjorde en stimulans för en irreguljär och en kommers av migranter till USA.



Sex miljoner internflyktingar i Colombia

Migrationen från Kuba är inget än annat av ekonomisk karaktär, menar Roeland de Wilde, chef för den costarrikabaserade ‎International Organization for Migration (IOM). Han likställer den kubanska migrationen med den från länder som Jamaica eller El Salvador, som dessutom har en mycket större andel migranter än Kuba.

– Men i många tidningar och nyhetsbyråer läser vi om att ”Obama stoppar privilegierna för kubaner som flyr från ön”, vilket är ett sätt ett politisera migrationen, säger Manzaneda och tillägger:

– Den största colombianska dagstidningen El Tiempo påstår att ”den kubanska migrationen är en flyktventil över den dramatiska situationen på ön. Men enligt Unicef är vart tionde colombianskt barn kroniskt undernärd, en miljon barn går inte i skolan, sex miljoner colombianer är faktiskt internflyktingar i eget land och enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR söker 400.000 colombianer politisk asyl i utlandet på grund av den politiska förföljelsen. Kuba är det enda landet i regionen utan barn med undernäring och där 100 procent av barnen går i skolan. För vem tar de oss, idioter? dundrar Manzaneda.

Två colombianska interflyktingar från bananregionen Uraba, i norra Colombia som på grund av det ´Smutsiga Kriget´ mot den politiska vänsteroppositionen tvingades fly och målet blev området Portal, i södra Bogota. Sex miljoner colombianer lever i en intern exil i landet. FOTO: DICK EMANUELSSON.


USA:s ”stöld av hjärnor”

En viktig del av avtalet var Kubas krav om ett slut på State Departements värvning av kubansk hälsovårdspersonal på uppdrag i tredje världen, en rekrytering som USA inledde 2006. Kuba har över 50.000 personer, bland dem 25.000 läkare och sjukvårdspersonal i 66 länder i världen. Att utbilda en läkare kostar som bekant stora summor i de länder där utbildningen är gratis, vilket den är på Kuba.

Denna ”stöld av hjärnor som drivs av USA-regeringen är ett attentat på Kubas solidariska, medicinska och humanitära insatser i länder i den tredje världen”, menar den kubanska regeringen.

”Scarface” deporteras tillbaka

Bland de eftergifter som den kubanska regeringen har gjort finns USA:s krav om att ta emot kubaner som USA-myndigheterna vill deportera. Bland dem 2746 kubaner som tog sig till USA 1980. Bakgrunden är den kubanska regeringens beslut 1980 om att ”alla som vill lämna Kuba, varsågod”.

Den peruanska högerregeringens beslut att det året ge kubaner visum till Peru och att ge dem plats i ambassadträdgården, gjorde att Kuba i princip tömdes på kriminella och andra antisociala element, enligt bedömare. Fidel Castro uppmanade de som i Miami fört psykologisk krigföring mot Revolutionen att ”kom hit och hämta era kompanjoner”.

USA gjorde en grov politisk feltolkning av situationen. På Maleconpromenaden i Havanna genomfördes den största demonstrationen någonsin under revolutionens existens då miljoner kubaner demonstrerade mot USA:s migrationspolitik och mot ”avskummet som säljer sig till imperialismen”, som slagordet lydde 1980 mot de som trodde om ett bekvämare liv hos Grannen i Norr. Över 130.000 kubaner lämnade ön i yachter och andra båtar som hade anlänt från Miami&Florida och som lade till i hamnen i Mariel, 65 kilometer väst om Havanna.

Denna dramatiska händelse gav senare upphov till den legendariska filmen ”Scarface” med Al Pacino i huvudrollen, vilken väl illustrerade vilket sorts klientel som hade tagit sig till USA. Nu ska Havanna få tillbaka 2746 av dessa personer.

Kuba ska också ta emot andra kubaner som emigrerade under andra tidsperioder och som har beslut om deportering. Men dessa ska behandlas från fall till fall. Siffran 10.000-35.000 personer som har deporteringsbeslut har nämnts. De har dömts för narkotika- och andra brott i USA. Varje år måste de förnya sitt uppehållstillstånd. De hänger nu på en skör tråd, enligt jurister i USA. I princip är det samma politik som Trump har nämnt när han säger att tre miljoner centralamerikaner och mexikaner ska deporteras. Det finns även fängslade kubaner och de har all anledning till att oroa sig.

Al Pacino i "Scarface", som illustrerade klientelet som USA inte vill ha men som fungerat i den politiska psykologiska krigföringen mot den kubanska revolutionen.


Luttrade USA-kubaner

USA-kubanernas mest antikubanska organisation i Miami, den Nationella Stiftelsen USA-Kuba är så klart kritisk till avtalet. Den republikanske borgmästaren i Miami, Tomas Regalado anser att avtalet “är Obamas avskedspresent till Raul Castro”. Regalado föddes 1947 på Kuba och flög 1962 till Miami i CIA-operationen ”Peter Pan”. Hans far med samma namn var en kontrarevolutionär och fängslades och satt fängslad i 22 år innan han frigavs och flög till Miami.

Otto Reich föddes på Kuba 1946 och lämnade ön 1960. 1981 blev han regional CIA-chef (chef för USAID i Latinamerika). Då opererade han tillsammans med USA-översten och terroristen Oliver North som var USA:s bricka för att finanisiera ´Contras´ krig mot den sandinistiska regeringen i Nicaragua. Skandalen kallades ”Iran-Contras-Gate”. Reich har varit en politisk rådgivare i USA-regeringarnas kuba-politik sedan Ronald Reagans dagar. I dag andas han besvikelse.

– Obamas politik har inte gett det kubanska folket mer makt, i stället har det stärkt familjen Castro. Kubaner som försöker ta sig in i USA illegalt kommer att bli föremål för deportering, enligt (den nya) USA-lagen.

Antalet kubaner som emigrerade från Kuba till USA ökade starkt 2014 då 25.000 personer lämnade ön jämfört med 45.000 personer under 2016, 41.000 av dessa via gränsen mellan Mexiko-USA. Orsaken är att de kubaner som vill lämna Kuba kan göra så, enligt den nya lagen från 14 januari 2013.

Men de förbättrade förbindelserna som utvecklats efter att Obama insåg att USA:s försök att isolera den revolutionära regeringen i Havanna var dömd att lyckas, har också betytt en del. Många kände på att den nu nya USA-lagen skulle komma, förr eller senare.


 FAKTA MIGRATIONSAVTALET:
  • De kubaner som tog sig till USA illegalt innan den 12 januari 2017 tog emot ett ekonomiskt stöd som kunde uppgå till 8.500 USD de första månaderna. Enligt dagstidningen Sun Sentinel uppgick det ekonomiska stödet till dessa kubanska migranter till 680 miljoner dollar 2014 och den siffran är nästan fördubblad för år 2016.
  • Personer som tar sig in illegalt till USA efter den 12 januari kommer att deporteras tillbaka till Kuba.
  • De kubaner som reser in legalt till USA med turist- eller andra visum men som stannar längre tid än vad visumet stipulerar deporteras till Kuba enligt det nya avtalet/lagen.
  • De återvändande kommer att återgå till ett normalt liv så till vida de inte har utfört brott under migrationsprocessen eller har otalt med rättvisan.
  • De två migrationsavtal som slöts efter kriserna 1980 och 1994 står kvar. I dessa förbinder sig bägge parter att verka för en ”legal, säker och ordnad migration”.
  • Enligt avtalet kommer USA-myndigheterna stå fast vid sitt tidigare beslut om att utfärda 20.000 visum per år för just en legal, ordnad och säker migration.
  • USA står fast vid sitt program för personer som ansöker om visum för familjeåterförening kan göra det i USA och inte nödvändigtvis i Kuba.