David mot Goliat. Eller planetens mäktigaste militärmakt med gigantiska ekonomiska resurser kunde inte krossa ett folk och dess Revolution trots ekonomisk blockad, bakteriologisk krigföring och direkt militär intervention (1961).

Kuba och USA återupprättar diplomatiska förbindelser. Men USA och Sverige fortsätter konspirera mot Revolutionen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / JANUARI 2015 / Under 53 år trodde de tio föregående USA-presidenterna att Kuba skulle falla och återföras i USA:s fålla. Obama gjorde slut på den myten den 17 december 2014. Han förklarade frankt att det är USA som har isolerats av den förda politiken mot Kuba.

Obama hade det pinsamma uppdraget att
tvingas erkänna att USA:s halvsekellånga,
enligt FN, brottsliga Kubapolitik misslyckats.

– Det står klart att decennium av isolering av Kuba från USA:s sida inte har uppnått vårt mål att främja en varaktig utveckling av ett stabilt, välmående och demokratiskt Kuba. Ibland har denna vår långvariga politik i förhållande till Kuba orsakat en regional och internationell isolering av vårt land. Det begränsade våra möjligheter att påverka skeendet på västra halvklotet och förhindrade användningen av en rad åtgärder som Förenta staterna kan använda för att främja en positiv förändring på Kuba . Även om denna politik byggde på de bästa avsikter, har dess effekt varit praktiskt taget noll: Kuba idag styrs av bröderna Castro och kommunistpartiet, precis som i 1961.

Sa Obama i direktsändning.

Hans motsvarighet i Havanna, president Raul Castro, var mer diplomatisk och indikerade också vem som hade underlättat kontakter och förhandlingar som fördes i allra största hemlighet under 18 månader:

– Jag vill tacka och ge ett erkännande för stödet från Vatikanen, och speciellt Påven Francisco, för förbättrandet av relationerna mellan Kuba och USA.

USA bryter förbindelserna

 

Den 1 januari 1959 störtade gerillarörelsen “26:e Julirörelsen” den USA-stödda Batistadiktaturen. En lång rad reformer, bland dem en omfattande jordreform och nationaliseringar av strategiska nyckelsektorer för det kubanska samhällets funktion inleddes på ön. Men de möttes av hårt motstånd från regeringen i USA.

John F. Kennedy tog över general Eisenhowers Kuba-
politik som innebar en militär invasion av Kuba.

Den 3 januari 1961 bröt general Dwight David “Ike” Eisenhower de diplomatiska förbindelserna med den revolutionära regeringen i Havanna. Med beslutet hade USA fria händer att invadera den karibiska ön.

Den formella förevändningen för att bryta med Kuba var den kubanska regeringens beslut att begränsa antalet diplomater på ambassaden i enlighet med internationella avtal. Inte mindre än 300 tjänstemän fördelade som diplomater, militärer och CIA-agenter huserade på USA-ambassaden i Havanna, ett gigantiskt antal för ett litet land som Kuba.

USA anklagades av kubanerna för att försöka strypa ekonomin genom att upphöra att köpa kubanskt socker och en rad andra varor. Den 4 mars 1960 exploderade det franska lastfartyget La Coubre i Havannas hamn. Det höll på att lossa vapen och utsattes för ett sabotage som kostade 101 kubaner livet. USA uttalade öppet sin oro över den nya jordreformen som gav de jordlösa lantarbetarna jord. Och den 3 januari bröt USA förbindelserna.

Kuba invaderas

 

Den 13 mars 1961 besvarade Fidel Castro USA-presidenten Eisenhowers beslut, men som nu hade övertagits av den nye presidenten John F. Kennedy:

– En sak som vi kan säga Mr Kennedy: Han kommer först att se en segerrik revolution i USA innan en segerrik kontrarevolution inträffar på Kuba.

Den 15 april 1961, det vill säga drygt hundra dagar efter att USA brutit förbindelserna, invaderades Kuba av en invasionsstyrka på 1500 kubanska kontrarevolutionärer. De backades av både lastfartyg som bombflyg från USA som hade byggt upp, tränat och finansierat invasionsstyrkan. Under tre dagar slogs de tillbaka och bland de stupade återfanns fyra USA-piloter. USA led sitt första militära nederlag på en amerikanska kontinenten.

Kubanska och fyra USA-piloter som sköts ned vid invasionsförsöket vid Grisbukteni april 1961.

Blockaden kvar

 

Beslutet att upprätta de diplomatiska relationerna hälsades med jubel på Kuba och uppfattades som Davids seger mot Goliat. Spontanta demonstrationer fyllde Kubas största städer. Kubas tre återstående antiterrorister, Ramon, Antonio och Gerardo, som tillsammans representerade fyra livstidsstraff, flögs till Kuba. Regeringen i Havanna släppte en hemlig CIA-agent av kubanskt ursprung. Den mer kände CIA-agenten Alan Gross, kamouflerad som USAID-tjänsteman samt ett 20-tal vad Washington ansåg vara politiska fångar, flögs till USA.

Blockaden, eller embargot som USA säger, upphör inte. Den är förvandlat till lag och bara kongressen, med republikansk majoritet, har befogenhet att upphäva den. Obama har ändå möjlighet att delvis modifiera blockaden, vilket Raul Castro hoppades på i sitt tal.

Obama uppgav i sitt tal att han, trots kubanskt motstånd, via kongressen kommer att fortsätta stödja kontrarevolutionära oppositionsgrupper ekonomiskt, såväl på Kuba som i utlandet, företrädesvis i Miami.

Men han underströk även att han kommer att även arbeta med Havanna i gemensamma frågor som migration, antidrogoperationer eller skydd för miljön. Penningförsändelserna från anhöriga i USA till Kuba kommer att öka från 500 dollar till 2000 per kvartal. Privata donationer eller direkt stöd till privata kubanska företag kommer också exkluderas vid krav på en speciell exportlicens.

Yoani Sanchez, CIA:s favorit på Kuba, kommer, enligt Obama, att fortsätta kunna
ta emot dollar från CIA:s budget även efter att de diplomatiska relationerna upprättats
mellan den folkvalda regeringen i Havanna och Vita Huset. Vad skulle Rosenbad sagt
om Putin sagt motsvarande om att finansiera svensk politisk opposition?

Fiasko för kubanskt ´Maidan´

 

Den kubanska dissidenten Tanía Bruguera var den första som “prövade” den kubanska regeringen genom att ansöka om att få genomföra ett öppet möte på Revolutionsplatsen i Havanna. Myndigheterna sa nej men erbjöd henne en rad andra offentliga platser.

– Men konstnären vägrar att använda de utrymmen som erbjuds av det Nationella Rådet för Bildkonst (arte plastica) så som fabriker, skolor, eller gallerier eller universitet. “Revolutionsplatsen eller ingenting”, är hennes motto, sa den kubanske bloggaren och före detta dubbelagenten Raúl Antonio Capote i ett inlägg.

Bruguera kallade ändå till mötet den 31 december. BBC-mundos ackrediterade reporter i Havanna var på plats och konstaterade att “vid klockslaget för mötet på (Revolutions)torget i Havanna, där regeringsbyggnaderna är belägna, var det fullt med journalister och några nyfikna” [1]. Med andra ord blev det första dissidentmötet i stil med Maidan i Kiev, ett praktfiasko.

Vita huset protesterade mot att Bruguera greps och togs in för förhör under ett par timmar innan hon släpptes. Men precis som Vita Huset har också regeringen i Havanna vissa regler för hur manifestationer arrangeras i närheten av offentliga regeringsbyggnader, menar Capote.

Massorna infann sig inte, menade BBC:s reporter, när Tania Bruguera kallade till möte på Revolutionsplatsen i Havanna, däremot "några nyfikna". Enligt BBC var det mer utländska journalister på plats än kubaner.

Sveriges konspiratoriska delaktighet mot Kuba

 

Bruguera är det första försöket efter den nya öppningen om att skapa en politisk bas för USA:s allierade på Kuba som sedan 1959 har drömt om att återta sina storgods och hundratusentals hektar mark i Kuba.

Det är både känt som avslöjat att Sverige har via sin ambassad på Kuba varit en del av dessa konspiratoriska planer och intriger att störta revolutionen.

KDU:s Jens Modig och hans spanske kompanjon från det falangistiska PP-partiet, Angel Carromero, försökte för två år sedan att föra in stora penningsummor till Kuba men avslöjades när Carromero förlorade kontrollen över den hyrda bilen och kraschade mot ett träd.

Jens Aron Modig, ordförande för kdu, representant för ytterligare ett i raden av pinsamma nederlag att utifrån störta den kubanska revolutionen.

Hans kubanska penningmottagare, den kände kontrarevoluionären Oswaldo Payá Sardiñas och ytterligare en Kuban dödades vid kraschen.

[Läs mer: Aron Modig, med rätt att störta regeringer? https://anncol.eu/index.php/opinion/dick-emanuelsson-anncol/dick-emanuelsson-svenska-sueco/2878-mayo-30-en-sueco-aron-modig-kdu-med-raett-att-stoerta-regeringar].

[1] La artista que quiso abrir los micrófonos a los cubanos en la Plaza de la Revolución. Av BBC-Mundo