Nytt migrationsavtal Kuba-USA. Kommer USA nu ta emot visumsökande kubaner?

Det är denna kriminella migrationspolitik som USA hittills har stimulerat och fört visavi Kuba. Fem av sex ansökningar från kubaner i Havanna om legalt visum till USA har avvisats av USA. Nu ska ett legalt, ordnat och säkert utbyte mellan USA och Kunba etableras, vilket är en stor seger för den kubanska regeringen.

Nytt migrationsavtal Kuba-USA. Kommer USA nu ta emot visumsökande kubaner?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-01-18 / Enligt ett nytt avtal mellan Kuba-USA, som trädde ikraft den 12 januari 2017, kan kubaner som legalt söker om visum till USA nu resa, om USA:s migrationsmyndigheter ger tillstånd, det vill säga. Tidigare har fem av sex kubaner som legalt velat resa till USA fått avslag på sin visumansökan på USA-ambassaden/Intressekontoret i Havanna.

I stället har USA tidigare stimulerat den illegala utvandringen från Kuba respektive invandringen till USA. Många har under den senare färden blivit hajmat.

Jose Manzaneda. Foto: Dick E.

– De som har lämnat Kuba legalt eller illegalt och illegalt tagit sig över gränsen till USA, land- eller sjövägen, har i USA fått permanent uppehållstillstånd efter ett år, bostad, arbetstillstånd, socialbidrag och senare medborgarskap. De har varit de verkliga VIP-migranterna i jämförelse med resten av främst mexikaner, haitier, eller centralamerikaner. Samtidigt har 1200 migranter från andra länder avvisats varje dag från USA, säger den baskiske journalisten Jose Manzaneda, expert på Kuba.

Men nu är det slut med den ”företrädesrätten”.

– Kubanska immigranter ska behandlas som de från andra länder, sa Barack Obama i en kommentar i Vita Husets presskommuniké.

Havanna å sin sida accepterar att ta emot de kubaner som deporteras tillbaka till Kuba, något som inte skedde tidigare.

Bägge länderna hälsar det nya avtalet men från olika ståndpunkter. Innehållet har förhandlats under ett år och utan tvekan har bägge länderna gjort eftergifter.

Det här är "La Bestia", tåget som varje år transporterar hundratusentals centralamerikaner i Mexiko till USA-gränsen. Varje år dödas hundratals personer när de rasar ner mellan vagnarna och skärs i strimlor. Varje år deporteras från USA hundratusentals tillbaka till misären i Honduras, El Salvador eller Guatemala. Under Obamas tid slog deporteringarna rekord; tre miljoner människor.

Ekonomiska Specialperioden

Det var Bill Clinton och hans rådgivare i State Departement som 1995 trodde att med politiken ”Torra och blöta fötter” skulle bidra till regeringens fall i Havanna. I Östeuropa realsocialismens stater rasat samman. Sovjetunionen gick samma väg och med den 85 procent av Kubas utrikeshandel. Den Ekonomiska Specialperioden som hade inletts på Kuba var i praktiken en krigsekonomi för överlevnad. ”Bara de med en verklig revolutionär övertygelse står pall”, sa Jonathan Rodriguez, medlem av ledningen i det kubanska kommunistiska ungdomsförbundet (UJC) när han besökte Sverige samtidigt som Clinton, med sin migrationspolitik, i praktiken lockade kubanerna att lämna ön.

När bränslet tog slut under Specialperioden, gick
"Los Macheteros" ut och högg ner sockerrören manu-
ellt. USA kunde inte knäcka det kubanska folkets
motstånd och underkuva det. FOTO: DICK E.

Kubanerna magrade bokstavligt under de tio åren av specialperiod. Men de stod pall mot både blockad och migrationslagar som uppmanade de med högskoleutbildning, så som läkare och ingenjörer att ta sig till USA. Lyckades de ta sig in på USA-territorium fick de omedelbart permanent uppehållstillstånd och andra förmåner. Men ertappades de av kustbevakningen skickades de tillbaka till Havanna eller tredje land.

Enligt den kubanska regeringen utgör Obamas beslut ett “viktigt steg i utvecklingen av relationerna mellan de bägge länderna”. Kubas president Raul Castro sa i ett uttalande att den tidigare politiken utgjorde en stimulans för en irreguljär och en kommers av migranter till USA.

Sex miljoner internflyktingar i Colombia

Migrationen från Kuba är inget än annat av ekonomisk karaktär, menar Roeland de Wilde, chef för den costarrikabaserade ‎International Organization for Migration (IOM). Han likställer den kubanska migrationen med den från länder som Jamaica eller El Salvador, som dessutom har en mycket större andel migranter än Kuba.

– Men i många tidningar och nyhetsbyråer läser vi om att ”Obama stoppar privilegierna för kubaner som flyr från ön”, vilket är ett sätt ett politisera migrationen, säger Manzaneda och tillägger:

– Den största colombianska dagstidningen El Tiempo påstår att ”den kubanska migrationen är en flyktventil över den dramatiska situationen på ön. Men enligt Unicef är vart tionde colombianskt barn kroniskt undernärd, en miljon barn går inte i skolan, sex miljoner colombianer är faktiskt internflyktingar i eget land och enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR söker 400.000 colombianer politisk asyl i utlandet på grund av den politiska förföljelsen. Kuba är det enda landet i regionen utan barn med undernäring och där 100 procent av barnen går i skolan. För vem tar de oss, idioter? dundrar Manzaneda.

Två colombianska interflyktingar från bananregionen Uraba, i norra Colombia som på grund av det ´Smutsiga Kriget´ mot den politiska vänsteroppositionen tvingades fly och målet blev området Portal, i södra Bogota. Sex miljoner colombianer lever i en intern exil i landet. FOTO: DICK EMANUELSSON.

USA:s ”stöld av hjärnor”

En viktig del av avtalet var Kubas krav om ett slut på State Departements värvning av kubansk hälsovårdspersonal på uppdrag i tredje världen, en rekrytering som USA inledde 2006. Kuba har över 50.000 personer, bland dem 25.000 läkare och sjukvårdspersonal i 66 länder i världen. Att utbilda en läkare kostar som bekant stora summor i de länder där utbildningen är gratis, vilket den är på Kuba.

Denna ”stöld av hjärnor som drivs av USA-regeringen är ett attentat på Kubas solidariska, medicinska och humanitära insatser i länder i den tredje världen”, menar den kubanska regeringen.

”Scarface” deporteras tillbaka

Bland de eftergifter som den kubanska regeringen har gjort finns USA:s krav om att ta emot kubaner som USA-myndigheterna vill deportera. Bland dem 2746 kubaner som tog sig till USA 1980. Bakgrunden är den kubanska regeringens beslut 1980 om att ”alla som vill lämna Kuba, varsågod”.

Den peruanska högerregeringens beslut att det året ge kubaner visum till Peru och att ge dem plats i ambassadträdgården, gjorde att Kuba i princip tömdes på kriminella och andra antisociala element, enligt bedömare. Fidel Castro uppmanade de som i Miami fört psykologisk krigföring mot Revolutionen att ”kom hit och hämta era kompanjoner”.

USA gjorde en grov politisk feltolkning av situationen. På Maleconpromenaden i Havanna genomfördes den största demonstrationen någonsin under revolutionens existens då miljoner kubaner demonstrerade mot USA:s migrationspolitik och mot ”avskummet som säljer sig till imperialismen”, som slagordet lydde 1980 mot de som trodde om ett bekvämare liv hos Grannen i Norr. Över 130.000 kubaner lämnade ön i yachter och andra båtar som hade anlänt från Miami&Florida och som lade till i hamnen i Mariel, 65 kilometer väst om Havanna.

Denna dramatiska händelse gav senare upphov till den legendariska filmen ”Scarface” med Al Pacino i huvudrollen, vilken väl illustrerade vilket sorts klientel som hade tagit sig till USA. Nu ska Havanna få tillbaka 2746 av dessa personer.

Kuba ska också ta emot andra kubaner som emigrerade under andra tidsperioder och som har beslut om deportering. Men dessa ska behandlas från fall till fall. Siffran 10.000-35.000 personer som har deporteringsbeslut har nämnts. De har dömts för narkotika- och andra brott i USA. Varje år måste de förnya sitt uppehållstillstånd. De hänger nu på en skör tråd, enligt jurister i USA. I princip är det samma politik som Trump har nämnt när han säger att tre miljoner centralamerikaner och mexikaner ska deporteras. Det finns även fängslade kubaner och de har all anledning till att oroa sig.

Al Pacino i "Scarface", som illustrerade klientelet som USA inte vill ha men som fungerat i den politiska psykologiska krigföringen mot den kubanska revolutionen.

Luttrade USA-kubaner

USA-kubanernas mest antikubanska organisation i Miami, den Nationella Stiftelsen USA-Kuba är så klart kritisk till avtalet. Den republikanske borgmästaren i Miami, Tomas Regalado anser att avtalet “är Obamas avskedspresent till Raul Castro”. Regalado föddes 1947 på Kuba och flög 1962 till Miami i CIA-operationen ”Peter Pan”. Hans far med samma namn var en kontrarevolutionär och fängslades och satt fängslad i 22 år innan han frigavs och flög till Miami.

Otto Reich föddes på Kuba 1946 och lämnade ön 1960. 1981 blev han regional CIA-chef (chef för USAID i Latinamerika). Då opererade han tillsammans med USA-översten och terroristen Oliver North som var USA:s bricka för att finanisiera ´Contras´ krig mot den sandinistiska regeringen i Nicaragua. Skandalen kallades ”Iran-Contras-Gate”. Reich har varit en politisk rådgivare i USA-regeringarnas kuba-politik sedan Ronald Reagans dagar. I dag andas han besvikelse.

– Obamas politik har inte gett det kubanska folket mer makt, i stället har det stärkt familjen Castro. Kubaner som försöker ta sig in i USA illegalt kommer att bli föremål för deportering, enligt (den nya) USA-lagen.

Antalet kubaner som emigrerade från Kuba till USA ökade starkt 2014 då 25.000 personer lämnade ön jämfört med 45.000 personer under 2016, 41.000 av dessa via gränsen mellan Mexiko-USA. Orsaken är att de kubaner som vill lämna Kuba kan göra så, enligt den nya lagen från 14 januari 2013.

Men de förbättrade förbindelserna som utvecklats efter att Obama insåg att USA:s försök att isolera den revolutionära regeringen i Havanna var dömd att lyckas, har också betytt en del. Många kände på att den nu nya USA-lagen skulle komma, förr eller senare.

 FAKTA MIGRATIONSAVTALET:

• De kubaner som tog sig till USA illegalt innan den 12 januari 2017 tog emot ett ekonomiskt stöd som kunde uppgå till 8.500 USD de första månaderna. Enligt dagstidningen Sun Sentinel uppgick det ekonomiska stödet till dessa kubanska migranter till 680 miljoner dollar 2014 och den siffran är nästan fördubblad för år 2016.
• Personer som tar sig in illegalt till USA efter den 12 januari kommer att deporteras tillbaka till Kuba.
• De kubaner som reser in legalt till USA med turist- eller andra visum men som stannar längre tid än vad visumet stipulerar deporteras till Kuba enligt det nya avtalet/lagen.
• De återvändande kommer att återgå till ett normalt liv så till vida de inte har utfört brott under migrationsprocessen eller har otalt med rättvisan.
• De två migrationsavtal som slöts efter kriserna 1980 och 1994 står kvar. I dessa förbinder sig bägge parter att verka för en ”legal, säker och ordnad migration”.
• Enligt avtalet kommer USA-myndigheterna stå fast vid sitt tidigare beslut om att utfärda 20.000 visum per år för just en legal, ordnad och säker migration.
• USA står fast vid sitt program för personer som ansöker om visum för familjeåterförening kan göra det i USA och inte nödvändigtvis i Kuba.

David mot Goliat. Eller planetens mäktigaste militärmakt med gigantiska ekonomiska resurser kunde inte krossa ett folk och dess Revolution trots ekonomisk blockad, bakteriologisk krigföring och direkt militär intervention (1961).

Kuba och USA återupprättar diplomatiska förbindelser. Men USA och Sverige fortsätter konspirera mot Revolutionen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / JANUARI 2015 / Under 53 år trodde de tio föregående USA-presidenterna att Kuba skulle falla och återföras i USA:s fålla. Obama gjorde slut på den myten den 17 december 2014. Han förklarade frankt att det är USA som har isolerats av den förda politiken mot Kuba.

Obama hade det pinsamma uppdraget att
tvingas erkänna att USA:s halvsekellånga,
enligt FN, brottsliga Kubapolitik misslyckats.

– Det står klart att decennium av isolering av Kuba från USA:s sida inte har uppnått vårt mål att främja en varaktig utveckling av ett stabilt, välmående och demokratiskt Kuba. Ibland har denna vår långvariga politik i förhållande till Kuba orsakat en regional och internationell isolering av vårt land. Det begränsade våra möjligheter att påverka skeendet på västra halvklotet och förhindrade användningen av en rad åtgärder som Förenta staterna kan använda för att främja en positiv förändring på Kuba . Även om denna politik byggde på de bästa avsikter, har dess effekt varit praktiskt taget noll: Kuba idag styrs av bröderna Castro och kommunistpartiet, precis som i 1961.

Sa Obama i direktsändning.

Hans motsvarighet i Havanna, president Raul Castro, var mer diplomatisk och indikerade också vem som hade underlättat kontakter och förhandlingar som fördes i allra största hemlighet under 18 månader:

– Jag vill tacka och ge ett erkännande för stödet från Vatikanen, och speciellt Påven Francisco, för förbättrandet av relationerna mellan Kuba och USA.

USA bryter förbindelserna

 

Den 1 januari 1959 störtade gerillarörelsen “26:e Julirörelsen” den USA-stödda Batistadiktaturen. En lång rad reformer, bland dem en omfattande jordreform och nationaliseringar av strategiska nyckelsektorer för det kubanska samhällets funktion inleddes på ön. Men de möttes av hårt motstånd från regeringen i USA.

John F. Kennedy tog över general Eisenhowers Kuba-
politik som innebar en militär invasion av Kuba.

Den 3 januari 1961 bröt general Dwight David “Ike” Eisenhower de diplomatiska förbindelserna med den revolutionära regeringen i Havanna. Med beslutet hade USA fria händer att invadera den karibiska ön.

Den formella förevändningen för att bryta med Kuba var den kubanska regeringens beslut att begränsa antalet diplomater på ambassaden i enlighet med internationella avtal. Inte mindre än 300 tjänstemän fördelade som diplomater, militärer och CIA-agenter huserade på USA-ambassaden i Havanna, ett gigantiskt antal för ett litet land som Kuba.

USA anklagades av kubanerna för att försöka strypa ekonomin genom att upphöra att köpa kubanskt socker och en rad andra varor. Den 4 mars 1960 exploderade det franska lastfartyget La Coubre i Havannas hamn. Det höll på att lossa vapen och utsattes för ett sabotage som kostade 101 kubaner livet. USA uttalade öppet sin oro över den nya jordreformen som gav de jordlösa lantarbetarna jord. Och den 3 januari bröt USA förbindelserna.

Kuba invaderas

 

Den 13 mars 1961 besvarade Fidel Castro USA-presidenten Eisenhowers beslut, men som nu hade övertagits av den nye presidenten John F. Kennedy:

– En sak som vi kan säga Mr Kennedy: Han kommer först att se en segerrik revolution i USA innan en segerrik kontrarevolution inträffar på Kuba.

Den 15 april 1961, det vill säga drygt hundra dagar efter att USA brutit förbindelserna, invaderades Kuba av en invasionsstyrka på 1500 kubanska kontrarevolutionärer. De backades av både lastfartyg som bombflyg från USA som hade byggt upp, tränat och finansierat invasionsstyrkan. Under tre dagar slogs de tillbaka och bland de stupade återfanns fyra USA-piloter. USA led sitt första militära nederlag på en amerikanska kontinenten.

Kubanska och fyra USA-piloter som sköts ned vid invasionsförsöket vid Grisbukteni april 1961.

Blockaden kvar

 

Beslutet att upprätta de diplomatiska relationerna hälsades med jubel på Kuba och uppfattades som Davids seger mot Goliat. Spontanta demonstrationer fyllde Kubas största städer. Kubas tre återstående antiterrorister, Ramon, Antonio och Gerardo, som tillsammans representerade fyra livstidsstraff, flögs till Kuba. Regeringen i Havanna släppte en hemlig CIA-agent av kubanskt ursprung. Den mer kände CIA-agenten Alan Gross, kamouflerad som USAID-tjänsteman samt ett 20-tal vad Washington ansåg vara politiska fångar, flögs till USA.

Blockaden, eller embargot som USA säger, upphör inte. Den är förvandlat till lag och bara kongressen, med republikansk majoritet, har befogenhet att upphäva den. Obama har ändå möjlighet att delvis modifiera blockaden, vilket Raul Castro hoppades på i sitt tal.

Obama uppgav i sitt tal att han, trots kubanskt motstånd, via kongressen kommer att fortsätta stödja kontrarevolutionära oppositionsgrupper ekonomiskt, såväl på Kuba som i utlandet, företrädesvis i Miami.

Men han underströk även att han kommer att även arbeta med Havanna i gemensamma frågor som migration, antidrogoperationer eller skydd för miljön. Penningförsändelserna från anhöriga i USA till Kuba kommer att öka från 500 dollar till 2000 per kvartal. Privata donationer eller direkt stöd till privata kubanska företag kommer också exkluderas vid krav på en speciell exportlicens.

Yoani Sanchez, CIA:s favorit på Kuba, kommer, enligt Obama, att fortsätta kunna
ta emot dollar från CIA:s budget även efter att de diplomatiska relationerna upprättats
mellan den folkvalda regeringen i Havanna och Vita Huset. Vad skulle Rosenbad sagt
om Putin sagt motsvarande om att finansiera svensk politisk opposition?

Fiasko för kubanskt ´Maidan´

 

Den kubanska dissidenten Tanía Bruguera var den första som “prövade” den kubanska regeringen genom att ansöka om att få genomföra ett öppet möte på Revolutionsplatsen i Havanna. Myndigheterna sa nej men erbjöd henne en rad andra offentliga platser.

– Men konstnären vägrar att använda de utrymmen som erbjuds av det Nationella Rådet för Bildkonst (arte plastica) så som fabriker, skolor, eller gallerier eller universitet. “Revolutionsplatsen eller ingenting”, är hennes motto, sa den kubanske bloggaren och före detta dubbelagenten Raúl Antonio Capote i ett inlägg.

Bruguera kallade ändå till mötet den 31 december. BBC-mundos ackrediterade reporter i Havanna var på plats och konstaterade att “vid klockslaget för mötet på (Revolutions)torget i Havanna, där regeringsbyggnaderna är belägna, var det fullt med journalister och några nyfikna” [1]. Med andra ord blev det första dissidentmötet i stil med Maidan i Kiev, ett praktfiasko.

Vita huset protesterade mot att Bruguera greps och togs in för förhör under ett par timmar innan hon släpptes. Men precis som Vita Huset har också regeringen i Havanna vissa regler för hur manifestationer arrangeras i närheten av offentliga regeringsbyggnader, menar Capote.

Massorna infann sig inte, menade BBC:s reporter, när Tania Bruguera kallade till möte på Revolutionsplatsen i Havanna, däremot "några nyfikna". Enligt BBC var det mer utländska journalister på plats än kubaner.

Sveriges konspiratoriska delaktighet mot Kuba

 

Bruguera är det första försöket efter den nya öppningen om att skapa en politisk bas för USA:s allierade på Kuba som sedan 1959 har drömt om att återta sina storgods och hundratusentals hektar mark i Kuba.

Det är både känt som avslöjat att Sverige har via sin ambassad på Kuba varit en del av dessa konspiratoriska planer och intriger att störta revolutionen.

KDU:s Jens Modig och hans spanske kompanjon från det falangistiska PP-partiet, Angel Carromero, försökte för två år sedan att föra in stora penningsummor till Kuba men avslöjades när Carromero förlorade kontrollen över den hyrda bilen och kraschade mot ett träd.

Jens Aron Modig, ordförande för kdu, representant för ytterligare ett i raden av pinsamma nederlag att utifrån störta den kubanska revolutionen.

Hans kubanska penningmottagare, den kände kontrarevoluionären Oswaldo Payá Sardiñas och ytterligare en Kuban dödades vid kraschen.

[Läs mer: Aron Modig, med rätt att störta regeringer? https://anncol.eu/index.php/opinion/dick-emanuelsson-anncol/dick-emanuelsson-svenska-sueco/2878-mayo-30-en-sueco-aron-modig-kdu-med-raett-att-stoerta-regeringar].

[1] La artista que quiso abrir los micrófonos a los cubanos en la Plaza de la Revolución. Av BBC-Mundo