KUBA I EKONOMISK BRYTNINGSTID
Restaurangen som Revolutionen nationaliserade öppnas igen av sonsonen
Den kubanska ekonomin, och därmed den kubanska
revolutionens framtid, står inför en enorm utmaning, rapporterar Flammans Dick
Emanuelsson i två reportage från Havanna.
HAVANNA / OKTOBER 2011 / Det spanska
paret har precis satt in på desserten när flamman pejlar betyget för den
nyöppnade privata restaurangen la Moneda Cubana,
det Kubanska Myntet.
– Espléndido! Utsökt, säger Veronica Conca medan
maken José Antonio Vidal slickar sig om läpparna och säger; här ska jag komma
tillbaka fler gånger innan vi reser tillbaka till Valencia.
Ägaren, Miguel Morales Menéndez ser nervöst
belåten ut. Veronika åt en grillbädd av skaldjur medan José satsade på en
”Parrillada” av kött, en mäktig måltid. Priserna ligger mellan 6-12 CUC (46-92
kr), den konvertibla kubanska peson för turister. Hummer är en särskild
prisklass och den kostar 18 cuc (ca 140 kr). Spanjorer är kräsna eftersom de
har ett av världens bästa kök. De är av naturen bryska och drar sig inte för
att kritisera rakt ut om maten är halvdålig. Men här sitter nu José och pöser
med en brulépudding medan Veronika dricker rött vin, äter ost och kex och
njuter av utsikten.
– Jo, efter partikongressen i april har det blivit
enklare och lättare. Men förändringen inleddes flera månader innan. Själva startade
vi den 8 januari i år, säger Menéndez när vi slår oss ned vid ett grannbord
till José och Veronika.
UTSIKTEN FRÅN TERRASSEN är otrolig vacker. Bara några hundra meter bort flyter ett fartyg ut från Havannas
hamn. Bakom fartyget ligger fästningen El Morro där den spanska kolonialmakten
och Batistadiktaturen fängslade den politiska oppositionen. Längre inåt hamnen
står den stora Kristusstatyn och blickar utöver denna del av Havanna. Och ett
kvarter inåt Gamla Havanna ligger den anrika katedralen.
– Partibesluten togs för att förbättra
tjänstesektorn. Den befann sig i ett dekadent tillstånd. Utbudet har därefter
ökat starkt, säger Menéndez.
Tidigare fanns det teoretiskt sett samma
möjligheter att öppna eget på Kuba. Men en rad olika faktorer gjorde att de små
“garagerestaurangerna” aldrig fick någon betydelse. Då kunde så många som tolv
personer anställas. Men med det nya partibeslutet kan Morales anställa upp till
50. I dag har han 20 och säger att restaurangen går mycket bra.
– Hit kommer så klart många turister eftersom vi
ligger i Gamla Havanna, tillägger Menéndez stolt.
NÄR REVOLUTIONEN SEGRADE DEN 1 JANUARI 1959 inleddes en period av maktstrider. Revolutionärerna
i gerillan, ledda av Fidel och 26:e Majrörelsen, studentfederationen och
kommunistpartiet ville fördjupa den politiska och sociala processen. Mot detta
block stod diverse olika borgerligt demokratiska nationalister som ville bli av
med Batistadiktaturen. Men den var inte intresserad av att förändra det
politiska och ekonomiska systemet i dess grundvalar.
 |
| Fidel hoppar ner från strids en stridsvagn i striderna vid Playa Giron. |
När CIA utlöste och led nederlag i Grisbuktsinvasionen
den 15-19 april 1961, förvandlades revolutionen till vad Fidel myntade som dess
“socialistiska karaktär”. Mot hamstring och kontrarevolutionens sabotage- och
våldsaktioner, togs i stort sett all privat egendom och affärsrörelse över av
staten. I flera fall gick det till våldsam överdrift när till och med stekt
äggförsäljning i gathörnet nationaliserades. “När vi trodde att vi gick med
stormsteg mot kommunismen gjorde vi i själva verket avsteg på vägen mot
socialismen”, sa Fidel i ett tal i mitten av 1970-talet.
FÖRSTATLIGANDEVÅGEN STOD RESTAURANGEN “la Moneda Cubana”. Miguel Morales´ farfar hade
öppnat den tre våningar stora restaurangen redan 1924. Men 1964 förstatligades
den. I dag, med facit på hand, var det en helt onödig nationalisering som
egentligen bara ökade byråkrati och administration. Men då, i en revolutionär
hetta och som svar på en blodig terror som leddes av CIA:s lokala aktörer, var
det få som ifrågasatte de ekonomiska konsekvenserna 50 år senare.
Vad är då skillnaden mellan en statlig och privat
restaurang? frågar jag Miguel.
– Det jag gör i dag gjorde tidigare tre personer.
Det är administration och bokföring och en del andra sysslor inom restaurangen.
Samtidigt arbetar jag i köket eller på andra platser där jag behövs, säger han
allvarligt. Visst har jag fullt upp, men jag klarar det utan att arbeta ihjäl
mig.
Med partikongressens beslut att öppna för privata
initiativ, bokstavligen exploderade en våg av över 300.000 ansökningar till de
kubanska myndigheterna för att ”öppna eget” eller att ta anställning på ett
privat företag. Det finns ingen som Flamman har träffat som säger att utbudet
har blivit sämre, snarare tvärtom.
Det handlar inte bara
om att gå på privat restaurang. Över 100 tjänstesektorer erbjuder i dag sina
tjänster. Senaste gången jag var på Kuba på Flammans uppdrag var i februari
2007. Då, på den Internationella Ekonomikonferensen spåddes mycket riktigt en
snar djup allmän kapitalistisk kris.
Den slog också in i september 2008 då de kubanska
ekonomerna närmast förutspådde kapitalismens snara sammanbrott i dagliga
debattprogrammet ”Mesa Redonda”, Runda Bordet. Men vad de inte uttalade då, var
deras egnas farhågor om en djup ekonomisk kris för den kubanska ekonomin. Den
krisen kan också förvandlas till en politisk kris om inte stat och regering ser
upp. Och det är, menar initierade kubaner och bedömare av Kuba, i det ljuset
man ska se det uppseendeväckande beslutet att öppna för privata företag med så
många som 50 anställda.
NÄR FLAMMAN ÅTERVÄNDER i slutet av oktober 2011 till Havanna möts vi av en armada av privata taxis.
De gamla raggarvrålåken som Chevrolet Impala, Dodge eller Plymouth tuffar
snällt vidare på Havannas gator. De fylls av kubaner som betalar en spottstyver
för detta transportmedel, de flesta privata taxis kör för en fastställd
prislista. Överallt har privata små kiosker med privata urmakare, rörmokare,
bagare, frisörer med flera yrkessektorer öppnat eget. Och de tjänar pengar,
intygar mina vänner i den kubanska huvudstaden.
– Villkoren för att öppna eget har förenklats. Du
gör en framställan till arbetsmarknadsministeriet om vad du vill arbeta med,
dina erfarenheter och tidigare meriter. Om det gäller öppnandet av restaurang,
får du ett besök av hälsovårdsmyndigheterna som gör en inspektion för att deras
regler följs för att ingen insjuknar, säger restaurangmagnaten Menéndez.
I Miguels fall kunde han visa upp 20 års
erfarenheter inom restaurangbranschen från de flesta stora och världsberömda
turisthotellen i Havanna.
En sak är att få tillstånd att öppna en
restaurang. Men i ett samhälle som utsatts för en kriminell blockad av USA i
drygt 50 år, där det råder uppenbar brist på råvarorna till flera av de rätter
som står på menyn, hur fixar man en sådan sak? undrar jag. Var gör Miguel sina
uppköp efter färska råvaror med den höga kvalité han utlovar och som de
kritiska spanjorerna Veronika och José uppenbarligen tyckte var lika bra eller
bättre än det spanska köket?
– Utbudet har förbättrats radikalt. Jag köper råvarorna
av återförsäljarna på jordbruksmarknaden. Fisken köper jag direkt av fiskarna.
De andra produkterna köper jag här i Gamla Havanna. Priserna är fastställda av
staten och gäller för alla. Det är möjligt att priserna flexibiliseras längre
fram och jag tror att det skulle vara bättre.
HUR ÄR DET DÅ ATT VARA KAPITALIST inom socialismen? Är inte det en motsättning?
Betraktas man som kontrarevolutionär? Han blir lite ställd på frågan och
skrattar lite nervöst. Men finner sig.
– Nja, det tror
jag inte. Socialismen säger att små företag bör administreras privat. Det är
det som nu har börjat tillämpas. Staten förlorar mycket tid på att kontrollera
denna samhällssektor när den bör ägna sig åt andra uppgifter. Nu ser den att småföretag fungerar bättre i
enskilda händer i stället för att allt är centraliserat. Staten stimulerar (det
privata ägandet) genom att vi slipper betala skatter och avgifter för de fem
första anställda, säger en nöjd småkrämare i Gamla Havanna.
Förhållandet mellan skattemyndigheterna och
Miguels företag regleras enligt lagen. Den säger att han ska betala tio
procents skatt på den omsättning han redovisar. Han gör sedvanliga skattedeklarationer
och skatteinspektören dyker då och då upp på restaurangen som vilken
skatteinspektör som helst i ett annat land. Han betalar sjukvårds- och andra
avgifter för sina 20 anställda. Och de anställda Flamman talar med säger sig vara
mycket nöjda med både arbete och lönen, som är högre än i de statliga
företagen.
300 000
KUBANER I PRIVATFÖRETAG
På Kuba arbetar totalt 338,280 personer ”för egen räkning”. Sedan den 26 oktober 2010 har den
siffran har ökat med 161,731. 86.657 personer eller 10,3 % återfinns i
Havanna, säger till Flamman Isabel Hamze, chef för arbetsmarknadsministeriet i
Havannaprovinsens 15 kommuner.
Bland de
tusentals ansökningarna finns det alla slags yrken och verksamheter. Uthyrning
av rum, lägenheter, lokaler till frisörer, taxi, olika slags hantverksyrken är
de som är mest populära. I dessa ansökningar finns det arbetare som begär
tillstånd för att arbeta i företag som redan är i privat ägo och som söker
arbetskraft.
– Av de sökande
är det 63 % män och 37 % kvinnor. En majoritet är i åldern 30-60 år.
Av de 86.657 personerna är det 14,227 personer som har en anställning men som vill dryga ut lönen. Många har en
anställning som möjliggör att de kan arbeta i ytterligare ett yrke. Dessutom är
de statliga lönerna låga, uppger Hamze.
13,503 är pensionärer
som vill dryga ut den statliga pensionen, som alla på Kuba åtnjuter. 58,041
Havannabor är personer som i huvudsak är arbetslösa. Men där finns även
hemmafruar (cirka 35 procent är detta, en av de lägsta siffrorna i
Latinamerika) som vill ut på arbetsmarknaden och de ser att den informella
sektorn passar dem.
– Den statliga
sektorn ska reduceras i den beslutade omstruktureringen vilket innebär att
tusentals arbetare ska överföras till den produktiva- och tjänstesektorn. Till
exempel, beslutet innebär att en av mina två sekreterare ska bort. Och hon
söker då tillstånd för att arbeta i någon produktiv eller tjänsteverksamhet.
Dick Emanuelsson
